Tillåt att ta organ från alla som dör
Debattören: Våga gå steget längre – låt alla organ gå till vården
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-01-09
DEBATT. De flesta av oss vill inte tänka på att livet hastigt kan ta slut. Men om det gör det, kan vi med våra organ och vävnader hjälpa många andra människor att leva. De flesta svenskar är också positiva till organdonation. Ändå utförs inte så många organdonationer i Sverige som skulle vara möjliga.
Organdonationsutredningen presenterade 2015 ett antal förslag på hur fler människor skulle kunna få nya organ – och på hur fler människors vilja att donera sina organ skulle kunna förverkligas.
Tyvärr har regeringen varit oerhört saktfärdig i behandlingen av förslagen – tills socialministern efter två år meddelade att det inte blir något av med förslagen. Det är häpnadsväckande illa hanterat.
Varje donator kan hjälpa upp till åtta andra människor. Vissa av dem kan räddas till livet. Andra slipper till exempel ansträngande dialysbehandling efter att ha fått en ny njure.
Personer som får nya organ kan må betydligt bättre, börja jobba och få en högre livskvalitet. Det betyder också att vården får resurser att lägga på fler och andra patienter; en dialysbehandling är inte bara tidskrävande och ansträngande utan också kostsam.
Donationsutredningen har visat att vi borde kunna fördubbla antalet donatorer. Mycket kan göras av vården, och vårt arbete i Stockholm visar att det är möjligt: vi har redan genomfört en fördubbling, på fyra år mellan 2012 och 2016, vilket fört Stockholm-Gotland från den lägsta till den högsta nivån i Sverige. Men vi behöver göra mer, fördubbla en gång till – och det vore enklare om fler människors vilja att donera kunde bli verklighet.
Sveket kring organdonationerna är ytterligare ett exempel på den rödgröna regeringens bristande engagemang för sjukvårdsfrågorna. Det lovas mycket, det tillsätts utredningar – men var är energin för att åstadkomma förändringar? Det talas om tillgänglighet, men kömiljarden har avskaffats i stället för att ersättas av en modern version som vi liberaler föreslagit.
Det talas om att satsa på primärvården, men det är Liberalerna som kommit med förslag om omställningsstöd till landstingen och fortbildningssatsning för fler husläkare. Det talas om god vård, men energin läggs på att motarbeta privata vårdgivare och kritisera Alliansstyrda Stockholms läns landsting – där privata vårdgivare gett fler möjlighet att välja vård, och att få vård i tid.
Organdonationsutredningens förslag förtjänar ett bättre öde. De syftade till att göra det möjligt att ta tillvara organ, när hoppet om att rädda en olycksdrabbad persons liv är ute.
Det skulle bli bland annat möjligt med fortsatt vård under tiden som en persons inställning till donation utreds, och att donera organ även när en person dör till följd av cirkulationstillstånd och inte endast som i dag efter en primär hjärnskada.
Det finns anledning att gå ännu längre. I dag kanske mina organ inte kommer till användning, om jag inte aktivt uttryckt min vilja till donation. Beslutet hamnar då i stället hos de anhöriga som precis fått besked om att deras närstående har gått bort. Processen tar också längre tid, och chansen att rädda andra som behöver nya organ minskar.
Mitt förslag bygger på att de flesta människor vill donera sina organ. Naturligtvis ska var och en få avgöra, men om man inte aktivt sagt nej borde vården utgå från att en person vill donera sina organ till en medmänniska.
Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdslandstingsråd Stockholms län (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.