Hundarna var älskade – och levde ett bra liv
Djurskötarna: Vi skriver till er som påstår att djuren på Göteborgs universitet plågades
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-03-08
DEBATT. Om djurförsök är rätt eller fel är en fråga som måste diskuteras och lyftas, det kommer vi dock inte göra i denna text.
Den här texten kommer inte heller handla om ifall just försöket med hundarna ger relevanta forskningsresultat, för varken vi, privatpersoner, kändisar eller forskare som inte jobbat med detta kan avgöra det.
Vår kunskap bygger inte på utvalda utdrag ur länsstyrelsens rapporter, journaler eller etiker, utan på att vi läser hela rapporterna, diskuterar med forskare och jobbar med djuren.
Det här är vår verklighet.
Den här texten vänder sig till dig som säger att Venus, Milia, Lotus, Mimosa, Zuri och Luna levde fruktansvärda liv, var plågade och psykiskt nedbrutna.
Vi som har jobbat med hundarna varje dag de har varit hos oss och faktiskt sett dem vill ge vår bild.
Vi är inte forskare eller myndighetspersoner, vi är utbildade djurskötare och vår bedömning görs utifrån att tolka djurens beteende och luta oss tillbaka på den utbildning och kunskap vi har om djur.
Det verkar finnas en uppfattning om att hundarna bor som på en djurklinik där de blir behandlade, undersökta och utsatta för ingrepp varje dag. Så är inte fallet.
97 procent av tiden de är hos oss fungerar som en helt vanlig hunddag, de vistas alltid tillsammans i flock, har fri tillgång till utevistelse och blir tränade, aktiverade och socialiserade.
Nej, de får inte gå på långa promenader i skogen för att det är en säkerhetsrisk för personalen, och ja, ibland sövs de. Om du anser att det betyder att de lider så har vi helt enkelt olika åsikter.
En del av träningen är att klippa klor, borsta tänderna och genomgå öronkontroll. Sådant som varje privatperson bör göra med sin hund så att när ett oundvikligt besök hos veterinären sker ska det vara så lite obehag som möjligt.
En annan del av träningen ligger i att träna tricks, att vänta på ”varsågod” innan maten och att gå i koppel. Utöver träningen aktiveras hundarna också med att bland annat få leka med bollar, söka efter gömt godis, balansera på hinder och att gosa med människor.
Vi gör detta dels för att vi älskar djur och vill att hundarna ska vara glada, trygga, stimulerade och tillfreds. Men vi gör det även för att när det väl är dags för operationsdagen ska hundarna ha ett så stort och starkt band till oss som djurskötare att det bandet inte påverkas nämnvärt. Dagen efter ska de inte se oss som monster, utan upplevelsen med nålsticket innan de sövs är ett undantag från hur deras liv ser ut annars.
Efter operationsdagen är allt som vanligt, de blir lika glada att se oss på morgonen som de blir varje dag. Precis som med privata hundar är det inte vi djurskötare som utför operationer utan det gör främst forskare. Veterinären är någon som dagligen kommer förbi och hälsar och klappar på dem, det är någon djuren känner och är trygga med.
Hundarna behöver inte stressas iväg till en djurklinik och undersökas av en främling.
Vårt jobb som djurskötare är att se till att hundarna har det bra och att de är vana och inte stressade när undersökningar måste ske. Här emellan kan saker hända, vi kan upptäcka att en av hundarna har ett sår på en förhårdnad på benet, de kan få tag på en bajspåse som trillat ur fickan på någon och äta upp den, de kan bli dåliga i magen.
Minsta lilla avvikelse från deras normala beteenden skrivs upp i journaler och vi jobbar hela tiden med att lära oss av tidigare misstag och förbättra oss.
Du undrar säkert hur vi kan göra allt det här för att sedan bara avliva hundarna.
Hur kan vi älska dem, krama dem, träna dem och ta hand om dem och sedan släcka livet? Inför sista operation har vi människor det tufft, riktigt tufft. Men vi ska se till att allt är som vanligt för hundarna fram till att nålsticket kommer och de somnar.
Likadant som inför alla operationer går det lugnt till, de får göra det i en trygg miljö som de känner till och de får somna i famnen på någon de litar på.
Tårarna kommer när hunden rullas iväg till slutoperation, då bryter vi ihop en stund men sedan måste vi fortsätta ta hand om de andra djuren. Och vi gör det jobbet riktigt bra, vi är stolta över det vi gör och vi kan gå med huvudet högt till jobbet varje dag och veta att vi gör skillnad för de här liven.
För oss är inte döden det hemskaste ett djur kan utsättas för, värdet av djurets liv är hur det mådde innan döden.
Dessa hundar har aldrig behövt vara ensamma, de får välja fritt om de ska vara inne eller ute, de har kärlek, stimulans och den bästa tänkbara omvårdnaden.
Att slita upp deras flocksammansättning som de levt i hela sitt liv för att någon vill ge dem en soffa att sova på är inget vi stöttar. Vi sörjer inte Venus, Milia, Lotus, Mimosa, Zuri och Luna för att det var synd om dem, vi sörjer dem för att de var älskade individer som spred glädje, kärlek och kunskap.
Malin
Hanna
Jessica
Elin
Rolf
Sahra
Kate
Patricia
Mia
Linda
Tova
Ana
Vincent
Jill
Ida
Hanna
Anna
Jessica
Mona
Maria
Ewa
Anne
Teresa
Jenny
Claudia
Carolina
Marcus
Aina
Mariette
Janne
Pernilla
Malin
Samtliga är djurskötare och kollegor inom försöksdjursverksamheten, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
Av säkerhetsskäl använder debattörerna endast sina förnamn. Aftonbladet Debatt känner till deras fullständiga identiteter.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel