Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Kärnkraften är inte svaret på klimathotet

Isabella Lövin: M och KD måste titta framåt i stället för bakåt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-07-12 | Publicerad 2019-06-30

Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) ansluter sig till en internationell våg av högerpolitiker som tittar bakåt i stället för framåt och – hör och häpna – menar att kärnkraften ska rädda världen, skriver Isabella Lövin (MP).

DEBATT. De flesta av oss är uppfostrade till att städa och plocka upp efter oss, inte bara lämna en massa skräp till någon annan att ta hand om. Alla förstår att det är fel, direkt kriminellt, att lämna efter sig livsfarliga saker som barn eller andra ovetandes kan skadas av.

Vi som är vuxna i dag har dragit nytta av den energi som kärnkraften har alstrat under mer än ett halvt sekel. Trots all den utveckling samhället sett under denna tid har frågan om slutförvaret av kärnavfall ännu inte lösts i något enda land. I Sverige fortsätter processen dra ut på tiden sedan Mark- och miljödomstolen ifrågasatt säkerheten i de kopparkapslar som ska hålla under de 100 000 år som det livsfarliga avfallet måste hållas i säkert förvar.

Att vi som dragit nytta av kärnkraften inte hittat sätt att skydda framtida generationer från dess livsfarliga avfall hindrar inte i dag partier som Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna ändå målar upp kärnkraften som den teknologi som ska rädda mänskligheten från klimatkrisen.

Detta samtidigt som förnybar energi produceras till priser långt under priset för ny kärnkraft. Det är inget annat än omoraliskt och cyniskt.

De tiotusentals människor som bodde i närheten av Tjernobyl, Fukushima och andra platser som har drabbats av radioaktiva utsläpp kan vittna om decennier i ofrivillig exil från sina hem, depression, sömnlöshet, radioaktivt vatten, oätlig mat och enorma områden med mark där ingen människa kommer att kunna bo eller vistas på decennier, århundraden eller kanske ännu längre. Tiotusentals människor har fått sina liv förstörda.

I Fukushima var det en tsunami. Och i en allt osäkrare omvärld finns andra hot mot vår civilisation gör sig tyvärr allt oftare gör sig påminda. I händelse av krig, terrorism eller attacker från ensamma galningar står kärnkraften oskyddad.

Och hur kommer kontinenter och hav att påverkas av klimatförändringarna? Ett mycket slående exempel på hur kortvarig en ”säker” plats för förvaring är det så kallade Domedagsberget på Svalbard som Norge upplåtit för att arter från hela världen skulle bevaras för kommande generationer. Tanken var att urberget skulle stå emot kärnvapenkrig såväl som naturkatastrofer. Men efter en rekordvarm sommar 2016 drabbades samlingen av en översvämning. Upplåtarna hade inte räknat med att permafrosten kunde försvinna.

På Sveriges Kärnbränslehantering sitter språkforskare och försöker lista ut hur vi ska kommunicera med framtida generationer om slutförvar av radioaktivt avfall, att det som är begravet härunder ska undvikas. Men hur förklarar man med gott samvete för framtida generationer att vi skapade ännu mer avfall när vi hade möjligheten att undvika det.

Detta är kanske det värsta och mest cyniska med kärnkraftsdebatten just nu. Den orsakas av Kristerssons och Busch Thors cyniska önskan att hitta frågor att profilera sig kring, och samtidigt dölja det faktum att de inte har något svar på hur de ska möta klimatkrisen. De ansluter sig till en internationell våg av högerpolitiker som tittar bakåt i stället för framåt och – hör och häpna – menar att kärnkraften ska rädda världen!

Enligt deras verklighetsfrämmande retorik är kärnkraften ren och den behövs för att rädda klimatet. Men varken FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC eller något annat seriöst och opartiskt organ delar den uppfattningen. Tvärtom konstaterar IPCC att kärnkraften, ur utvecklingssynpunkt, är det sämsta sättet att producera fossilfri el. Utvecklingen har sedan länge sprungit ifrån detta snart 100-åriga monster och idag är det fullt möjligt att skapa ett energisystem som helt drivs av förnybara och säkra energikällor.

Sedan Energiöverenskommelsen om 100 procent förnybart slöts i Sverige har investeringar på 60 miljarder i ny vindkraft beslutats och vindkraften kommer att mer än kompensera för det bortfall som sker när kärnkraften nu i ordnade former avvecklas. Sverige kommer fortsätta vara en nettoexportör av el. Runt om i världen avvecklas nya planer på kärnkraft för att den helt enkelt är för dyr, för långsam och för farlig.

Det finns bara en sak som är säker med kärnkraft och det är att den inte behövs.


Isabella Lövin, språkrör för Miljöpartiet de gröna samt miljö- och klimatminister.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Så här skriver du en debattartikelSå här skriver du en debattartikel