Pinsamt när medierna ska bevaka ridsporten
Debattören: Hade någon som inte kan offsideregeln fått rapportera från VM-kvalet i fotboll?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-09-15
DEBATT. Svensk ridsport är i världsklass.
Hela världen talar om de svenska ryttarna, deras mod och nyskapande hästhållning, bragderna på OS och vägen dit.
Så hur är bevakningen av ridsportens svenska hjältar på våra sportsidor? Svar: Undermålig och sorgligt eftersatt. Det är kort sagt ovärdigt.
Medan de svenska toppryttarna gjorde upp om medaljerna i OS efter att ha varit det i särklass starkaste laget genom hela spelen så överträffade de svenska sportsidorna varandra i okunskap om sporten och en iver att uttrycka sin nyvunna fascination för den – med betoning på just nyvunna.
Självutnämnda noviser koketterar med sin okunskap och beskriver nyvaket vilken rafflande sport hästhoppning är.
Kul för killarna att de har upptäckt ridsport – ryttarvärlden hälsar er välkomna. Men, allvarligt – i vilken annan sport är det ok att som journalist och sportkrönikör göra ett nummer av sin totala okunskap?
Vilka svenska medier skulle skicka en icke tenniskunnig till Wimbledon? Eller låta den som inte kan offsideregeln bevaka VM-kvalet i fotboll? Och jag är helt övertygad om att hockeyreportern är uppdaterad även på den senaste regelboken från internationella ishockeyförbundet.
Men medan redaktionerna helt rimligt kräver att den som ska skriva fotboll, ishockey, tennis och golf har kunskap, så är det helt i sin ordning, till och med ”lite kul”, att ridsport – i antal utövare räknat en av landets största sporter – skrivs av uttalat okunniga skribenter? Det är ovärdigt och respektlöst.
Beskrivningarna osar av okunskap. Svängarna på banan jämförs med dem på en hockeyrink och farten med racing – och jag undrar vilken målgrupp skribenten tror att han skriver för?
Uppenbart inte den ridsportintresserade. Den har han redan tagit avstånd ifrån.
Våra svenska ryttare är toppatleter som springer milen, tränar styrketräning och yoga och håller sig i toppform. Det syns, för den något insatte, i deras ridstil. Den följsamhet med hästen som ger toppresultaten kräver en fantastisk fysik av ryttare, utöver teknik, känsla och horsemanship.
Både Peder Fredricson och Henrik von Eckerman red dessutom sina hästar barfota under OS (hästarna utan skor alltså) vilket fick en hel ryttarvärld att höja ögonbrynen. Det var innovativt, modigt och helt unikt i tävlingssammanhang på den här nivån.
Mitt under OS utbröt en pseudo-debatt i mina sociala medier: Henrik Johnsson, gift med den tävlande Malin Baryard Johnsson, kommenterade ridsporten i Eurosport.
En samling namnkunniga journalister – ingen av dem ryttare – förkunnar att det ”skaver”.
Jag svarar pragmatiskt att eftersom kommentatorn inte kan påverka resultatet från studion, och är kunnig och påläst som få, så uppskattar jag honom. Dessutom är ”skandalen” 20 år gammal. Henrik Johnsson har både varit gift med Malin Baryard Johnsson och kommenterat ridsport under väldigt många år.
Jag får veta att jag, som mångårig journalist borde värdera etiken högre och har ”för lågt ställda krav på journalistik”.
Och – kanske har de rätt?
Den som bara får smulor vänjer sig vid att inte förvänta sig överdåd. Svensk sportjournalistik har misshandlat svensk ridsport i så många år att vi som är intresserade har vant oss vid att inte förvänta oss en värdig bevakning.
Men det räcker nu.
Ridsport är en folksport, öppen för alla och är något så ovanligt som både en sport för livet och en jämlik sport. I ridsport tävlar män och kvinnor på exakt samma villkor i alla grenar utom voltige – och i OS tävlade en 22-årig hoppryttare mot en 61-årig, också på samma villkor.
Ridsport är Sveriges tredje största ungdomsidrott i ålder 7–25 år, näst efter fotboll och innebandy (baserat på LOK-stöd).
Det fanns under 2020 cirka 105 000 motions- och lektionsryttare och reds under samma år cirka fem miljoner ridtimmar på landets ridskolor. Den siffran är i själva verket högre, för i den räknas inte sådana som jag, och alla andra som rider egen häst och står på små privata stall.
Veckan efter OS-bragden tar Peder Fredricson hem en ny förstaplacering, i Global Champions Tour i London, någon vecka senare ett EM-brons.
Medan OS-hästen All In vilar red han Catch Me Not. Om någon fortfarande behöver övertygas om att det inte bara är hästens prestation det handlar om, så är väl detta ett bra exempel. Aftonbladet Sport publicerade en TT-text. Det är ett litet steg i rätt riktning, men låt det inte stanna där.
Det är hög tid att ge en av våra största sporter en sportbevakning värd namnet. Ge pennan till en journalist som faktiskt har kunskap och respekt för sporten.
Maria Torshall, journalist
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.