Så vill vi lösa krisen för mjölkbönderna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-08-14
KD: Frågan kräver samarbete – och att MP slutar sätta sig på tvären
Det är tragiskt för Sveriges mjölkbönder att deras värsta kris någonsin sammanfaller med att Miljöpartiet sitter i regeringen. Det finns en anledning till att stödet för MP brukar minska ju närmre landsbygden man kommer. Plakatpolitikens kolportörer kommer nämligen alltid att prioritera balkongodlande bostadsrättsägare på Södermalm, framför landsbygdsbefolkning i allmänhet och djurbönder i synnerhet.
I början av sommaren presenterade den landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) en 87-punkters aktionsplan för mjölkbönderna. Där fanns några konstruktiva förslag, men tyvärr bekräftar de många punkterna att kvalitet alltid slår kvantitet. Där finns ganska lite om vad regeringen själv vill göra, däremot mycket om vad den vill att andra ska göra.
De flesta av oss vet vid det här laget att runt hälften av Sveriges mjölkbönder har slutat på ett årtionde. En femtedel av alla beteshagar har vuxit igen under samma tid. Jag misstror egentligen inte Buchts intentioner, men har någon hört Miljöpartiet bidra med en lösning?
Från regeringshåll saknar jag fortfarande idéer om hur vi kan förbättra situationen på sikt. Den bild jag får är att Miljöpartiet sätter sig på tvären för alla konstruktiva förslag. Kristdemokraterna har däremot flera. Framför allt måste vi ge Sveriges bönder rimliga konkurrensvillkor.
Vi vill ta bort beteskravet för kor i lösdriftsstallar. Den nuvarande djurskyddslagstiftningen kom till 1988. Det var på den tiden Mats Wilander och Stefan Edberg vann Grand Slam-turneringar i tennis. Att inte låtsas om de förbättringar som har skett i såväl djurhållning som i våra attityder till djurens välmående, blir lite som att diskutera telefoni utan att låtsas om smartphones. De allra flesta bönder skulle släppa ut sina kor även om beteskravet slopas. Skillnaden blir att bonden slipper resurskrävande journalföring och administration.
Den finska staten ger ersättning för varje ko som förs ut i hagen om sommaren. Undersök om inte den finska modellen med betesersättning, eller en variant av den, går att införa även i Sverige.
De offentliga upphandlingarna får inte missgynna våra inhemska bönder. I dag köper kommuner och landsting ofta in livsmedel som producerats i andra EU-länder under förhållanden som i Sverige är olagliga.
Regeringen måste ge ett löfte om att inte höja skatten på handelsgödsel under mandatperioden.
Ta tillbaka dubbleringen av arbetsgivaravgiften för att anställa unga.
Betala ut EU-stödet till bönderna snarast. Det skulle bidra till att avhjälpa deras likviditetskris.
I januari anordnade jag Mjölkens dag i riksdagen. Runt hundra representanter för bönder, bransch och andra intressenter kom dit. Tillsammans fick vi upp frågan på den politiska och mediala dagordningen. Sven-Erik Bucht hörsammade därefter mitt krav att bjuda in till en mjölkkriskommission, även om inte Allianspartierna var välkomna. Min grundhållning har hela tiden varit att vi tillsammans måste hitta lösningar.
Redan 1997 presenterades utredningen ”En livsmedelsstrategi för Sverige”. Där varnade utredaren för att jordbruks- och livsmedelsindustrin i Sverige måste få konkurrenskraftiga villkor i förhållande till resten av EU. Annars riskerar de att gå samma öde till mötes som svensk tekoindustri. 18 år har gått och samma utmaning kvarstår.
Nu måste det hända något Jag har presenterat Kristdemokraternas förslag. Är det någon som ens känner till Miljöpartiets?