Sverige har ett ansvar när debatten hårdnar
UNHCR: Stängda gränser är inte lösningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-07
DEBATT. Varannan sekund tvingas en människa på flykt. Hela tillvaron rycks upp för alla de familjer som måste ta det smärtsamma beslutet att lämna sina hem för att undkomma krig, våld och förföljelse. I Syrien har snart halva befolkningen – 11,7 miljoner flytt, många av dem flera gånger om.
Bara sedan eskaleringen i december har nära en miljon människor flytt bombningar och beskjutning i Idlib-provinsen i nordvästra Syrien. Kriget går snart in på sitt tionde år – snart lika länge som första och andra världskriget sammantaget.
Samtidigt är FN:s flyktingorgan UNHCR:s insatser i Syrien bara finansierade till 9 procent för 2020. Bristen på resurser är skriande.
Antalet människor på flykt runt om i världen ökar i snabb takt. För 2020 räknar UNHCR med drygt 82 miljoner på flykt och i behov av hjälp, 14 miljoner fler än för bara tre år sedan – som om alla invånare i Sverige och nästan hela Norge hade tvingats fly.
Den stora majoriteten, över 80 procent, stannar i det egna landet eller tar sig till ett grannland. Endast en liten del av alla på flykt når den rika västvärlden, och av de största mottagarländerna i världen finner vi bland annat Uganda och Libanon.
Det är de fattiga länderna som gör de största insatserna när ansvaret för världens flyktingar fördelas. Detta är värt att uppmärksamma när den svenska debatten handlar om att Sverige är fullt eller att EU inte förmår göra mer. De fattiga länderna kommer ihåg det vi i Europa verkar ha glömt bort: asylrätten är inte en åsikt, den är en mänsklig rättighet.
UNHCR är den organisation som har världens och FN:s uppdrag att ge skydd åt de människor som tvingats på flykt. Vi finns på plats överallt där det finns flyktingar och arbetar i dagsläget med att ge nödhjälp och skydd i 134 länder.
Vår erfarenhet och våra kollegors vittnesmål står i stark kontrast till argumenten som viner i den svenska debatten nu kring flyktingar, asylrätt och agerandet kring exempelvis den grekisk-turkiska gränsen.
När Turkiet nu öppnar upp gränsen mot EU gör Europas regeringar allt i sin makt för att hindra att människor kan nyttja sin mänskliga rättighet att få sina skyddsskäl prövade i ett ordnat asylförfarande. I stället ser vi hur kustbevakningen motar bort gummibåtar i den grekiska övärlden.
Det är direkta brott mot de mänskliga rättigheterna och sorgligt hur snabbt vi glömt bort varför asylrätten och dess skyddsskäl inrättades från första början.
I stället för att göra gemensam sak och allt i vår makt för att skydda liv för de tusentals som befinner sig i kylan i gränslandet mellan Grekland och Turkiet, eller se till att flyktingarna i krigets Idlib i Syrien får tillgång till den nödhjälp de har rätt till, domineras det svenska samtalet av behovet av stängda gränser.
UNHCR:s högste chef FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi konstaterar med anledning av utvecklingen vid Turkiets gräns mot Grekland:
”Från Idlib till Europa betalar oskyldiga människor ännu en gång priset för diplomatiska misslyckanden, staternas ovilja att samarbeta med varandra. Flyktingar och migranter används som brickor i ett politiskt spel. Att skydda gränser utan att skydda människor kommer inte att lösa någon flyktingkris.”
Det stämmer att Sverige tog ett stort ansvar under den senaste så kallade flyktingkrisen 2015 och att fler länder borde ha gjort mycket mer. Men flyktingkrisen tog aldrig slut. Tvärtom ser UNHCR alltså hur antalet människor på flykt ständigt ökar.
Medan kriget rasar i Syrien finns det dessutom mängder av bortglömda konflikter som gett upphov till långvariga pågående flyktingsituationer. Från Kongo, Sydsudan och till och med Afghanistan hör vi allt mindre om de strider som ständigt tvingar människor att hastigt rycka upp sin vardag och fly för sina liv.
Ovanpå allt detta har vi den pågående och eskalerande risken att människor tvingas på flykt på grund av klimatrelaterade orsaker. Dessa är ännu inte erkända som skyddsskäl enligt flyktingkonventionen. Enligt en FN-studie bedöms 250 miljoner människor ha tvingats lämna sina hem på grund av klimatrelaterade orsaker fram till 2050.
UNHCR uppmanar EU:s länder att ta ett gemensamt ansvar för en human flyktingpolitik och kräver fler säkra vägar in i Europa så att människors obestridliga rätt att söka asyl säkras.
Åsa Widell, generalsekreterare Sverige för UNHCR
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.