”Kan vi inte bara få lite fler ideal att välja mellan?”
Lisa Magnusson om Frankrikes förbud mot smala modeller
Här i Frankrike har man just klubbat en ny lag som gör det brottsligt med för smala modeller. Mm, sug på den, haha, så typiskt fransmännen att komma på en sån grej, det är precis den sortens egenhet som gör att man bara MÅSTE älska dem, de är så gulliga! Men ja. Nog kan jag förstå hur de tänker där, de vill bli av med ätstörningar och smalsjuka, jag kan till och med sympatisera med den där stora bisarra gesten de tar till, FÖRBJUD SKITEN!!! liksom. Men det är ju att göra det väldigt lätt för sig. För problemet är ju faktiskt inte att det finns ett IDEAL utan snarare att det finns ETT ideal, att det är allt. Och jag ser inte hur nån skulle kunna vara behjälpt av att samhället går in och säger att APP APP APP, nu har det gått för långt, bort med de där äckeltunna skrikorna, nu är det istället fint och bra att vara lite rund och förresten, ni får gärna ha små bröst också, för stora bröst var inne förut och det är inte bra, inte bra, kvinnorna blev olyckliga av det. Ja okej, men liksom, felet är ju inte den platta magen och ballongbrösten i sig utan att det är det det enda. Och att komma med nya direktiv om hur folk får se ut är ju att fortsätta förmedla budskapet att kvinnokroppen är något som skall modelleras om för att behaga. Att det finns sånt som inte är okej, som till och med är olagligt.
Istället för att säga att smal är fint och tjock och är fult, och istället för att säga att tjock är fint och smal är fult, kan vi inte bara få lite fler ideal att välja mellan på det att alla kanske kan börja trivas precis just som de är? Mänskor som känner sig hopplöst fula handlar ju ändå inte några kläder, what’s the point liksom, tänker de bara håglöst, så vill man få dem att konsumera kan man inte vara så drygdum som industrin är. Det går bara inte.
Faktiskt har den förvånat mig länge, den där fientligheten mot kunden. Om jag vore klädskapare skulle jag vilja att mina modeller var färgstarka och karismatiska, inte att de såg ut som tunna torra kvistar som har noll personlighet och bara vill dö. Visst fattar jag att vem som helst inte kan sälja vad som helst. Det man köper när man shoppar är ju drömmen om ett annat, lite bättre jag. Få mänskor vore väl beredda att lägga ut pengar på nåt de inte behöver ifall det saluförs av nån som inte ser ut att vara så värst mycket snyggare och lyckligare än de själva, det vore nog svårt att marknadsföra nåt med hjälp av en snipig päronbakad skolfröken till exempel. (Ifall nu inte grejen vore att markera att man är en fin och god person som stöttar just snipiga päronbakade skolfröknar förstås, people do the darndest things.) Nej, om jag försökte sälja nåt skulle jag satsa på gnistrande charmiga mänskor i alla former och färger, och alla skulle se skitlyckliga ut. Köp de här jeansen så blir allt bra, skulle reklamen förmedla. Jag är säker på att jag skulle bli miljonär.