EU offrar Västsahara – för att slippa flyktingar
Debattören: EU-institutionerna står inte bakom sina egna principer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-01-13
DEBATT. Grundpelarna i EU-samarbetet är att medlemsländer förbinder sig att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna och att de ställer sig bakom rättsstatens principer. Ett rättssäkert samhälle kännetecknas av oberoende domstolar och att domstolars utslag respekteras. Likhet inför lagen ska garanteras. Enskilda ska inte drabbas av godtycke.
Ändå ser vi hur den ena efter den andra medlemsstaten lagstiftar, eller inskränker, både rättigheter och domstolarnas oberoende. Och visst händer det att EU-kommissionen eller parlamentet försöker ryta ifrån – men frågan strandar sen i ministerrådet.
Riktigt illa är det när EU-institutionerna själva inte står bakom sina egna principer. Det har aldrig varit så tydligt som i frågan om Västsahara. I den ena domen efter den andra hävdar EU-domstolen att EU:s avtal med Marocko inte kan inkludera Västsaharas territorium utan godkännande från Västsaharas folks, som enligt FN representeras av organisationen Polisario.
Sedan Marocko inledde ockupationen av Västsahara för över 40 år sedan har majoriteten av västsaharierna bott i flyktingläger i Algeriet. På ockuperat område har Marocko, också i strid med folkrätten, förändrat majoritetssituationen genom att helt sonika flytta dit marockaner. En 270 mil lång mur delar Västsaharas territorium i två. Den ockuperade delen vid havet med det rika fisket och fosfortillgångarna. Det befriade området ligger i öknen längre in i landet.
Det är priset för att Marocko ska fortsätta stoppa flyktingar vid gränsen och för att blidka i synnerhet Frankrike men också Spanien
Men vad väljer ministerrådet att göra när deras med Marocko framförhandlade avtal inte höll i domstolen? Jo, de ger EU-kommissionen i uppdrag att kringgå domen och förhandla fram ett nytt avtal som inkluderar Västsahara. Det är priset för att Marocko ska fortsätta stoppa flyktingar vid gränsen och för att blidka i synnerhet Frankrike men också Spanien som har intressen i landet.
Istället för att försöka få till en förhandling med Polisario, menar EU-kommissionen plötsligt att inget EU-land erkänner Polisario som representant för Västsaharierna, att de samrått med över hundra organisationer i området. De så kallade samråden har omfattat en bråkdel av nämnda organisationer och skett i Bryssel och Rabat.
EU-kommissionen menar att befolkningen i den ockuperade delen av Västsahara kommer att gynnas av avtalet, men ignorerar att majoriteten är marockanska bosättare.
Inget EU-land har erkänt Marockos krav på Västsaharas territorium, som redan avfärdades i Haagdomstolen 1975 och EU hävdar i alla sammanhang att vi stöttar FN:s arbete för att lösa frågan. Men hur kan vi samtidigt hävda att vi stöttar FN som vi slår undan fötterna för respekten för grundläggande internationell rätt gång efter annan i frågan om Västsahara.
Under ett par års tid nu har Miljöpartiet och gröna partigruppen i EU-parlamentet fört en ständig kamp för att få rådet att inse att rättsstatens principer även gäller oss själva. Nästa vecka är det dags för omröstning om det nya handelsavtalet mellan EU och Marocko i EU-parlamentet och det ser dystert ut. Plenum röstar förmodligen för att ännu en gång godkänna ett avtal i strid med folkrätten. Även det kommer att hamna i domstolen.
På den svenska regeringens hemsida kan man läsa ”Mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer ska genomsyra utrikespolitikens alla delar.”
Sverige är ett av få länder som alltid stått upp för västsaharierna och folkrätten. Jag hoppas att våra svenska kollegor i EU-parlamentet gör detsamma under nästa veckas omröstning.
Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.