Invandrare känner inte igen sig i valrörelsen
Debattörerna: Alla pratar om oss – men ingen med oss
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-09-10
DEBATT. I Sverige bor det två miljoner utrikesfödda. För några av oss har denna valrörelse hittills lämnat en bitter eftersmak.
Samtliga partier skriver sannolikt under på att vi har segregation i Sverige och att den måste brytas. Men debatten har nästan uteslutet handlat om kriminalitet. Vi efterlyser därför en konstruktiv debatt om konkreta lösningar på segregationen.
När The Local och Alkompis frågade sina läsare om valrörelsen var det många som var förskräckta över den främlingsfientliga retorik som präglat den politiska debatten, från höger till vänster.
Bilden av invandrare i dag, som framställs av både medier och politiker, fokuserar på de som bränner bilar och är gängkriminella, de som inte lärt sig svenska och de som lever på bidrag.
Men det är väldigt sällan som vi hör om alla de som varje dag bidrar och gör sitt bästa för svenska samhället.
Har vi redan glömt alla de utrikesfödda som stod i frontlinjen under coronapandemins värsta tid? De som skjutsade oss i taxi, de som jobbade i vården och tog hand om våra sjuka, de som körde bussar fyllda med snoriga, hostande och potentiellt smittade personer som envisades med att åka kollektivtrafik. De som dog.
Socialstyrelsens siffror visade i en rapport att dödligheten i covid-19 var oproportionerligt hög hos personer födda i Turkiet, Syrien, Somalia, Irak, Iran, Grekland och Chile.
Från valonerna som startade gruv- och järnindustrin, till de brittiska köparna och industrialisterna som grundade företag på 1900-talet, har invandrare bidragit till att bygga Sveriges ekonomi.
Sedan andra världskriget har stora delar av svensk industri utvecklats av arbetare från Finland, Italien, Chile, forna Jugoslavien, och många serviceyrken idag är beroende av utrikesfödda från olika delar av världen.
Men det blir svårare och svårare att komma hit, med lång väntan till att få arbetstillstånd och förnyelser av tillstånd blir inte sällan nekade på grund av arbetsgivares administrativa misstag.
Dessa hinder gör livet svårt för individer som hamnar i kläm, men även för arbetsgivare som har svårt att hitta rätt kompetens. Dessa problem debatteras överhuvudtaget inte i valrörelsen.
De politiska åtgärder som föreslagits fokuserar i stället nästan uteslutet på kriminalitet.
Moderaterna vill upprätta visitationszoner i särskilt utsatta områden, där polisen kan genomföra kontroller utan konkret misstanke om brott. De vill vidare utvisa utländska medborgare som kan befaras begå eller medverka till organiserad brottslighet, oavsett om de dömts för brott eller inte.
Sverigedemokraterna går så långt att de vill att hela familjer ska kunna utvisas om en familjemedlem begått brott. De vill även införa samhällstjänst för nioåringar i ”statusnedbrytande syfte”.
Liberalerna föreslår språktest för tvååringar och Kristdemokraterna betonar att problemet grundar sig i icke-svenska värderingar.
Socialdemokraterna valkampanjar med parollen ”vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen och stoppa gängen”, vilket är första gången man så tydligt kopplar ihop segregation, invandring och kriminalitet.
Det skaver lite när denna koppling blir så svartvit. Segregerade områden har högre fattigdom, sämre skola, sämre vård, sämre boende och ja, fler utrikesfödda.
Kriminalitet är ett resultat av segregationen. Det är inte utrikesfödda som orsakar kriminalitet.
Det finns stora problem i våra segregerade områden, och de som drabbas mest är i slutändan de som bor i dessa områden.
Inte minst för deras skull behöver diskussionen därför i stället handla om hur vi ger dem rätt förutsättningar för att kunna integreras.
Kanske tar det lång tid innan man bjuder med sin nya kollega från ett annat land till Midsommarfirandet, men man kan väl åtminstone försöka lära känna hen. Eller är detta en sten ingen är villig att vända på?
Enligt kulturkartan som är framtagen av World Values Survey är Sverige värderingsmässigt ett av världens mest extrema länder. Vi sticker ut vad gäller just självuttryck och sekulära värderingar.
Men detta verkar glömmas bort i integrationsdebatten. Man förväntar sig att invandrare på egen hand ska anpassa sig till dessa värderingar så fort man kommit hit.
Alla i Sverige har givetvis en skyldighet att göra sitt bästa för att anpassa sig till samhället man lever i, men man behöver också rätt verktyg för att lyckas.
Julia Agha, vd, Alkompis, Sveriges nyhetskanal på arabiska
Richard Orange, acting editor, The Local, Sveriges största tidning för engelskspråkiga
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.