Ygeman sviker både polis och brottsoffer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-09-29
Polisman: Vi klarar inte att ge människor den hjälp de förtjänar
DEBATT. Under mina sju år som polis har jag arbetat i alla delar av kärnverksamheten. Överallt har jag upplevt att polisen allt för ofta har varit oförmögen att ge brottsutsatta och otrygga medmänniskor den hjälp de förtjänar.
Utredningar om grovt integritetskränkande brott, som våldtäkter, kan bli liggande utan åtgärder i väntan på att någon skall hinna ta tag i ärendet. Andra brott läggs ned trots att de hade kunnat gå att utreda om resurser funnits. Personer som brådskande behöver vår hjälp får vänta oacceptabelt länge, och många larm skrivs av då det inte funnits bilar att skicka. Vi har varit för få överallt.
Innan Husbykravallerna för tre år sedan verkade en del av lösningen på resursbristen vara att montera ner närpolisverksamhet, men efter att svenska förorter i brand blev globala toppnyheter insåg man att även brottsförebyggande närvaro behövs. Kvarstod att skyffla runt de ständigt växande hålen i bemanning mellan enheter och distrikt. Allt medan de förorter där närpolisverksamheten mest behövs har blivit otryggare.
Följande är en lista, sammanställd av ledningscentralsoperatören, över de larm som hanterades i ett distrikt bemannat av sex bilar under ett stressigt kvällspass 2014:
Våldtäkt med två frihetsberövade
Trafikolycka
Trafikolycka
Berusad person
Gripen snattare
Gripen snattare
Mordbrandsförsök skola
Lägenhetsbråk
Lägenhetsbråk
Misstänkt brand i köpcentrum
Misstänkt lägenhetsbrand
Pågående stöld.
Gripna inbrottstjuvar
Eventuell skottlossning
Stenkasting mot bussar
Dödsfall
Olaga hot, gärningsman kvar
Olaga hot med skjutvapen
Inbrott i bostad
Inbrott i bostad
Försök till inbrott i bostad
Pågående inbrott i bostad
Pågående inbrott i företag
Pågående misshandel med järnrör
Misshandel av 14-årig flicka
Misshandel av barn
Två försvunna barn
Rutinlarmen har inte tagits med. Trots hjälp ifrån närliggande distrikt blir det med den arbetsbelastningen omöjligt att ge varje ärende det stora engagemang som krävs.
Notera att detta var innan omorganisationen sjösattes och förvärrade situationen. Då var det mediala och politiska intresset för polisens situation fortfarande obefintligt. Ansvariga politiker standardsvar på eventuella frågor om resurser var att polisen aldrig har haft mer pengar än nu, vilket aldrig tar hänsyn till omvärldsfaktorer som brottsutveckling, ökade krav och växande befolkning.
Sedan dess har resursbristen blivit ännu allvarligare, nu även på grund av att allt fler desillusionerade kollegor slutar, och strategin att ducka för problemen verkar till slut ha nått vägs ände. Det är inte längre bara enskilda poliser, Polisförbundet och brottsoffer som försöker peka på hur illa det är ställt med svensk polis, nu hörs ordet ”poliskris” ifrån både kommunalråd, media och åklagare.
I en riksdagsdebatt tisdag förklarade inrikesminster Anders Ygeman främst polisens resursproblem med migrationsströmmar och terrorhot, faktorer som journalisten Lasse Wierup visat är relativt marginella. Detta i stället för att ta ansvar för att regeringen drog åt svångremmen ytterligare för polisen då de tillträdde genom att neka de två miljarder genomförandekommitten äskade enbart för att täcka omorganisationens extrakostander. De 100 miljoner man sen satsar på polisen för 2017 är småpengar i en statsbudget. I jämförelse kostar ränteavdraget 30 miljarder per år.
Av riksdagsdebatten och budgeten att döma verkar regeringen fortfarande inte se polisens finansiering som en särskilt prioriterad fråga. Det är inte främst ett svek mot landets poliser, utan mot dem som behöver vår hjälp.
Martin Marmgren, polis
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.