Vi måste stå enade mot extremisterna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-01-22 | Publicerad 2016-01-21
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon: Fem steg i kampen mot terrorgrupperna
DEBATT. Våldsam extremism är en direkt attack mot de Förenta Nationernas stadga och ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Terroristgrupper som Daesh, Boko Haram och andra har skamlöst kidnappat unga flickor, systematiskt nekat kvinnor deras rättigheter, förstört kulturella institutioner, förvrängt religioners fridfulla budskap och brutalt mördat tusentals oskyldiga runtom i världen.
Dessa grupper har nu blivit en magnet för utländska stridande, som är lätta byten för simplistiska kall och sirensånger.
Den våldsamma extremismens hot är inte begränsat till någon religion, nationalitet eller etnisk grupp. I dag är den stora majoriteten av offren muslimer.
För att tackla detta hot krävs en enad respons, och vi måste agera på ett sätt som löser problemet i stället för att förvärra det.
Många år av erfarenhet har visat att kortsiktig politik, misslyckat ledarskap, hårdhandskade förhållningssätt och ensidig fokus på endast säkerhetsåtgärder, kombinerade med total negligens av de mänskliga rättigheterna, oftast har gjort situationen värre.
Låt oss inte glömma: terroristgrupper strävar inte bara till att utlösa våldsdåd. De strävar till att provocera fram starka motreaktioner.
Vi måste hålla huvudet kallt och använda sunt bondförnuft. Vi får inte låta oss regeras av rädsla – eller låta oss provoceras av dem som strävar till att utnyttja den.
Responsen mot den våldsamma extremismen får inte bli kontraproduktiv.
Denna månad presenterade jag inför FN:s generalförsamling en åtgärdsplan för att förhindra våldsam extremism. Planens praktiska och allomfattande approach strävar till att åtgärda de drivande faktorerna bakom detta hot. Den fokuserar på den våldsamma extremismen som kan fungera som språngbräda för terrorism.
Planen lägger fram mer än sjuttio rekommendationer för gemensam aktion, baserade på fem sammanlänkade punkter:
1. Förebyggande åtgärder kommer först.
Det internationella samfundet har all rätt att försvara sig mot detta hot med lagliga medel, men vi måste vara speciellt uppmärksamma på att åtgärda den våldsamma extremismens grundläggande orsaker om vi vill lösa problemet på lång sikt.
Det finns ingen enda, enkel väg mot extremism. Men vi vet att extremismen frodas då mänskliga rättigheter kränks, det politiska utrymmet inskränks, hopp om deltagande i samhället ignoreras och då alltför många människor –speciellt unga människor – saknar framtidsutsikter och mening med livet.
Som vi sett i Syrien och annorstädes, gör den vålsamma extremismen att olösta och långdragna konflikter blir allt svårhanterligare.
Vi känner även till de kritiska ingredienserna för framgång: Ett fungerande rättssamhälle. Politiskt deltagande. Utbildning och drägligt arbete. Full respekt för de mänskliga rättigheterna.
Vi måste göra speciella ansträngningar för att nå ut till unga människor och erkänna deras potential som fredsmäklare. Kvinnors skydd och stärkta egenmakt måste även bli ett centralt element i vår respons.
2. Principfast ledarskap och effektiva institutioner.
Giftiga ideologier uppstår inte ur tomma luften. Förtryck, korruption och orättvisor är alla växthusgaser för förbittring. Extremister är skickliga på att nära utanförskap.
Detta är varför jag har uppmanat ledare att arbeta hårdare för att bygga upp inklusiva institutioner som verkligen är ansvarsskyldiga inför folket. Jag kommer att fortsätta uppmana ledare att lyssna noga till folkets missnöje, och agera för att åtgärda orsakerna.
3. Förebyggande av extremism och främjande av mänskliga rättigheter går hand i hand.
Alltför ofta har nationella strategier mot terrorism saknat grundläggande element som vederbörliga processer och respekt för rättssamhället. Svepande definitioner av terrorism och våldsam extremism används ofta för att kriminalisera legitima initiativ av oppositionsgrupper, det civila samhället och människorättsaktivister. Regeringar bör inte använda dessa ytliga definitioner som ett svepskäl för att attackera eller tysta sina kritiker.
Än en gång: den våldsamma extremismens mål är just dessa överreaktioner. Vi får inte gå i denna fälla.
4. En allomfattande approach
Planen förespråkar ett förhållningssätt som inkluderar all förvaltning och hela regeringsstyret.
Vi måste bryta ner murarna mellan fred och säkerhet, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och humanitära aktörer på nationell, regional och global nivå – och även inom de Förenta Nationerna.
Det finns inte någon bestämd lösning som passar alla situationer. Vi måste engagera alla skikt i samhället – religiösa ledare, kvinnliga ledare, ungdomsledare inom konst, sport och musik, liksom medierna och den privata sektorn.
5. FN-engagemang.
Jag ämnar stärka en allomfattande approach inom hela FN-systemet för att stötta medlemsländers ansträngningar för att åtgärda den våldsamma extremismen. Planen är först och främst ett akut upprop för gemenskap och sammanhållning för att åtgärda detta gissel i all dess komplexitet.
Tillsammans kan vi förbinda oss till att skapa ett nytt globalt partnerska för att förebygga den våldsamma extremismen.
Ban Ki-moon
Förenta Nationernas generalsekreterare