Agera – vi som jobbar i hemtjänsten går under
Debattören: Jag orkade inte med stressen längre och sade upp mig
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-09-21
DEBATT. I söndags gjorde jag min sista dag i hemtjänsten. Åtminstone på länge. En anledning är att jag ska fokusera på skolan – men det är inte det enda skälet.
Det har varit ett lärorikt år. Jag har lärt mig massor. Men jag är också totalt slut. Jag har jobbat ett år inom hemtjänsten – och är redan slut. Jag tänker då på mina kollegor som arbetat i tio år eller mer och ändå fortsätter kämpa. Ni är fantastiska. Ni är grymma!
Det har varit ett år fyllt av skratt. Men det har också varit ett år med blandade känslor.
Hemtjänsten är det bästa jobbet jag haft. Man får möta mängder av olika människor i olika situationer och med olika problem. Man får bidra till en bättre omvårdnad. Man får hjälpa människor att klara sin vardag. Man får göra det lilla extra för att en person ska kunna njuta av sin vardag. Man får skratta. Man får gråta. Man får kollegor. Man får vänner för livet.
Men trots detta är jag trött, inte bara fysiskt utan framför allt mentalt.
Jag orkar inte med stressen mer. Jag orkar inte se allt lidande bland mina kollegor eller mina vårdtagare. Jag kan inte bara se på längre – jag måste protestera. Det gör jag genom min uppsägning och den här texten.
Vi kan inte fortsätta blunda för problemen inom äldreomsorgen och för undersköterskorna och vårdtagarna.
Vi kan inte blunda för:
- Den ständiga stress som personalen får utstå.
- De inhumana arbetsvillkoren.
- De inhumana arbetstiderna.
- Ständiga brott mot veckovila och dygnsvila.
- Ständiga felplaneringar. Personerna som sitter och planerar för oss har inget hum om var vårdtagarna bor, de tar ingen hänsyn till restiderna eller hur lång tid arbetet tar.
- De dåliga lönerna.
- Den dåliga uppskattning vi som anställda får.
- Den oro som finns bland de äldre på grund av våra arbetsförhållanden. De äldre drabbas eftersom deras besök kan skjutas fram en halvtimme för att Stina kissat i sängen och vi måste fixa det – plus alla de vanliga morgonrutinerna.
- Hur de äldre lider av att se oss i personalen må dåligt då det ofta går ut över dem.
- Hur man blir straffad om man är hemma och är sjuk. Karensen kan bli dubbelt så mycket som du egentligen skulle ha tjänat.
Detta är bara några få av de anledningar och orsaker till att jag säger upp mig. Vi kan inte blunda för detta längre. Människorna som arbetar i vården går under. De blir sjukskrivna och går in i väggen. De säger upp sig. De orkar inte mer. Vi kan inte blunda för de äldres lidande. Vi måste göra något direkt. Vi kan inte vänta mer.
Detta handlar i grund och botten om att hemtjänsten är ett kvinnodominerat yrke. Kvinnor har inget att säga till om. De ska vara glada att de ens fått ett jobb. Usch, vad jag avskyr den kvinnosynen.
Hade detta varit inom industrin hade de anställda protesterat. De hade strejkat. De hade aldrig accepterat så dåliga löner eller så dåliga arbetsförhållanden som vårdbiträden och undersköterskor dagligen får stå ut med.
Till mina kollegor i vården: Stå på er! Ni är starka! Ni är bäst! Ni är grymma! Sluta aldrig göra det ni gör, vara fantastiska och jobba för de äldre! Tack!
Alexander Finstad, före detta vårdbiträde
Texten är tidigare publicerad på debattörens Facebook-sida
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.