”Hur länge ska jag straffas för mitt brott?”
Örjan Ramberg: Dokumentären drog igång ett drev av en uppretad lynchmobb
DEBATT. I slutet på nittiotalet dömdes jag av Svea hovrätt för att jag gjort mig skyldig till misshandel. Efter en konflikt i min bostad sparkar jag min dåvarande flickvän i magen en gång med smärta och ömhet som följd. Varken under rättsprocessen eller i läkarkontakt har det påståtts eller ens antytts att hon åsamkades permanenta fysiska skador. Inget våld skedde mot ryggraden eller orsakade bestående kroppsliga men. Jag har aldrig hört min dåvarande flickvän eller närstående till henne påstå att det skulle skett, varken under eller efter vår relation.
Rättegången följdes av massmedia och en mycket upprörd allmänhet. Även om åren gått och händelsen har tonats ner, har jag levt med en oro för att ämnet ska komma upp i samtal, intervjuer och liknande. Till slut har jag har varit tvungen att acceptera min situation.
Över två decennier senare, i februari 2016, hörde jag på radion att min före detta flickvän gått bort. Jag tog emot detta med stor sorg och chock över en människa som en gång stått mig väldigt nära. Den sorgsamma nyheten medförde även föraningar över hur massmedia skulle komma att behandla och riva upp händelserna från nittiotalet.
I slutet av mars i år visar SVT en dokumentär om min före detta flickvän, och från den stunden ändras mitt liv radikalt. Det som presenterades i dokumentären var förvrängt och inte med sanningen överensstämmande. Viktiga fakta saknades i dokumentären och hade ersatts med sakfel och rena lögner. Det påstås att jag slagit min före detta flickvän med knytnävsslag mot ryggraden, och att jag knuffat in henne i en vägg med sådan kraft att väggen gått sönder. Det påstås att jag har orsakat hennes död.
SVT finansieras av folket genom skattemedel. I egenskap av public serviceföretag har SVT ett stort publicistiskt ansvar. I deras sändningstillstånd står det att de ska vara opartiska och sakliga. SVT kontaktade mig aldrig innan dokumentären sändes. Jag gavs aldrig någon möjlighet att bemöta det som påstås i dokumentären.
Sändningen av dokumentären drog igång ett drev av en uppretad lynchmobb som förts bakom ljuset. Hatstormen hos allmänheten växte sedan till full styrka genom sociala mediers genomslagskraft. Där spreds lögnerna som accepterades som sanningar just för att de förmedlats av SVT, till vilket allmänheten ska kunna känna ett förtroende att sändningarna följer reglerna i sändningstillståndet.
Ingen dags- eller kvällstidning bemödade sig att kontrollera uppgifterna i dokumentären. Rättsintyg, förhörsprotokoll och domar. Allt är allmänna handlingar och finns att tillgå för alla. I stället valde tidningarna att skriva krönikor som matade mobben och underströk bilden av mig som en tyrann.
Detta är tidsandan, även för medieföretag som SVT, enskilda kan lynchas utan någon saklig tanke bakom. Dokumentären har slagit tittarrekord på SVT Play och miljontals svenskar tror nu att jag dödat min före detta flickvän.
Drevet har resulterat i mängder av hatbrev, mejl, sms och röstmeddelanden med hot om hur jag ska stympas, styckas, kastreras, slaktas, att min hals och huvud ska skäras av, och att människor ska prickskjuta eller misshandla mig om jag lämnar min bostad. Detta har jag sedan programmet visades mottagit nära nog dagligen.
Jag rättfärdigar inte på något sätt mitt agerande. Det var fel av mig och rättssamhället lagförde och straffade mig för det jag gjorde för över två decennier sedan. Men i dokumentären utmålas jag som någon som orsakat en folkkär sångerskas död. För det brottet finns ingen nåd eller förlåtelse hos allmänheten. Att det är en lögn bekommer varken medierna eller mobben.
Min fråga är: Hur länge ska jag straffas för mitt brott? Finns det ett slut?
Örjan Ramberg, skådespelare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.