Sverige måste göra mer för hbtq-rörelsen
Miljöpartiet: Tyvärr drar inte alla åt samma håll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-01
Det här året liknar inget annat. Årets mest färgstarka vecka, Prideveckan, genomförs i år digitalt. I dag genomförs Stockholms Prideparad men helt utan den folkfest det brukar vara.
Pride är ett fantastiskt tillfälle för att fira alla de framgångar för människors lika värde som vunnits, men än viktigare: det är en plattform för att skapa debatt kring de problem som återstår att lösa.
Det handlar om politik, om samhällsförändring, om att riva hinder och skapa möjligheter för liv i frihet. Tyvärr är det inte verkligheten för alla, ännu.
Hbtq-rörelsen har kämpat hårt för att nå de framgångar vi sett de senaste åren och Miljöpartiet har varit en stolt allierad i den kampen. Samkönade par får gifta sig, adoptera och insemineras.
Tvångssterilisering av transpersoner har äntligen avskaffats och de som blivit utsatta för detta statligt sanktionerade övergrepp har fått möjlighet till ersättning från staten. Hets- och hatbrottslagstiftningen inkluderar nu transpersoner. Arbetet pågår för att göra föräldrabalken könsneutral. Men vi är inte nöjda, vi vet att många reformer återstår för att vårt samhälle ska vara fullt ut jämlikt.
Miljöpartiet fortsätter därför kämpa för nästa steg:
- Vi vill att vigselförrättare inte ska tillåtas diskriminera samkönade par eftersom vigselrätten handlar om myndighetsutövning ska alla självklart behandlas lika.
- Vi vill införa en ny könstillhörighetslag där transpersoner får mer makt över sina egna liv och att ändring av juridiskt kön ska kunna göras utan krav på medicinska ingrepp.
- Vi vill förbjuda medicinskt omotiverade ingrepp på barn som föds med intersex-variationer och stärka rätten till information och delaktighet i beslut om ingrepp.
- Vi vill införa en antidiskrimineringslag på EU-nivå som ger alla diskrimineringsgrunder likvärdigt skydd, oavsett var i EU du befinner dig.
Trots att pandemins restriktioner har lämnat gatorna tomma så har hbtq-kampen inte stannat av. Istället har internets alla skrymslen och vrår fyllts med aktivism, digitala parader och kampanjer.
När Global Pride gick av stapeln i slutet av juni deltog totalt 57 miljoner människor från 163 länder. Men samtidigt som det folkliga stödet för hbtq-personers rättigheter är stort pågår det en organiserad kamp mot dessa mänskliga rättigheter i såväl Sverige, som i Europa. Den leds av högerpopulistiska krafter och understöds av de konservativa.
Runt om i Europa breder högerpopulismen ut sig. I länder som Ungern och Polen inskränks kvinnors och hbtq-personers rättigheter i en skrämmande snabb takt. Hbtq-frågorna är ett skynke man viftar med för att piska upp stöd för sin populistiska politik. De “hbtq-fria zonerna” i Polen täcker nu ungefär en tredjedel av landets yta. När pandemin slog rot tog Fidesz i Ungern tillfället i akt att driva igenom betydande försämringar av transpersoners rättigheter.
Motståndet finns inte bara i EU, utan också i Sverige. När EU-parlamentet skulle rösta om att fördöma de hbtq-fria zonerna i Polen, kunde inte Sverigedemokraterna förmå sig att rösta för.
Samtidigt fick Kristdemokraterna sämst ranking i RFSL:s mätning över partiernas hbtq-politik inför EU-valet. Det enda parti som var sämre var Sverigedemokraterna som inte ens kunde förmå sig att svara på frågorna.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har motsatt sig snart sagt varenda förändring som gjort hbtq-personers liv enklare: partnerskapslagen, könsneutrala äktenskap, samkönade adoptioner och utökat diskrimineringsskydd.
Inför valet 2018 sa Ebba Busch tydligt att det är bättre för barn att växa upp i en familj som består av en mamma och en pappa. Trots det har hon glatt viftat med regnbågsflaggan i Prideparaden, som om det inte följde med en förpliktelse att faktiskt också göra något.
Kampen har aldrig varit av större betydelse. När högerpopulister och konservativa krafter aktivt arbetar för att urholka vårt arbete måste vi progressiva krafter, i Sverige och i EU, samla oss, organisera oss och protestera.
Därför att mänskliga rättigheter får inte och kan inte vara godtyckliga. De omfattar alla. Ett deltagande i Pride förpliktigar.
Det räcker inte med färgsprakande bilder, det krävs politik bakom orden. Moderaterna som söker stöd av KD och SD bör lägga korten på bordet och berätta om vilka inskränkningar i HBTQ-personers rättigheter de är villiga att förhandla bort för att blidka SD och KD.
Vi miljöpartister kommer fortsätta lägga fram politiska förslag bakom varenda stavelse vi uttalar. Vi kommer samtidigt att synliggöra Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas dubbelmoral.
Pride är en politisk kamp som måste genomföras helhjärtat. Antingen vill man riva de hinder som står i vägen för människors rätt att leva fria liv. Eller så vill man det inte.
Per Bolund, språkrör (MP)
Alice Bah Kuhnke, europaparlamentariker (MP)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.