Britterna ska inte få åka snålskjuts på EU
Debattören: Efter Brexit – dagarna då Storbritannien kan plocka fritt ur EU-kakan är över
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-06-08 | Publicerad 2017-01-28
Storbritanniens premiärminister Teresa May har gjort klart att den brittiska regeringens intentioner är att landet ska lämna EU helt, inklusive den inre marknaden och tullunionen. Att May äntligen bringat klarhet i den brittiska regeringens planer kommer naturligtvis att underlätta de kommande förhandlingarna.
Även om EU kommer att göra sitt yttersta för att med ett öppet sinne verka för att nå en godtagbar lösning som fungerar för alla partner måste vi också vara extremt tydliga:
Dagarna för ett Europa à la carte är över. Storbritannien kommer inte tillåtas att plocka russinen ur den kaka som utgörs av våra ömsesidiga överenskommelser, som i tidigare fördragsförhandlingar.
Syftet med detta är inte att straffa Storbritannien. Tvärtom finns det ingen som skulle tjäna mer på ett konstruktivt förhållande som bygger på ömsesidig tillit efter Brexit än EU:s medlemsländer. Detta står i direkt motsats till de klumpiga kommentarer som Storbritanniens utrikesminister, Boris Johnson, uttryckte nyligen då han menade att Frankrikes president Francois Hollande försökte ”prygla Storbritannien” likt någon ”andra världskrigsfilm”.
Kommentaren är oförskämd, inte bara för att den är falsk, utan också för att det riskerar att låta rykten om bestraffning äventyra relationen under förhandlingarna.
Storbritannien kommer inte att kunna behålla de delar av Europasamarbetet som de tycker är mest fördelaktiga. De får inte åka med på bussen utan att ha betalt sin biljett.
EU och Storbritannien behöver dock fortsätta ett nära samarbete på de områden där vi står inför gemensamma utmaningar, framförallt vad gäller säkerhetspolitik och terrorismbekämpning. Rysslands desinformationskampanjer mot västvärlden är ett lika illavarslande hot mot Bryssel som det är mot London.
Det finns också andra gemensamma utmaningar. Vad som ska hända de tusentals EU-medborgare som i dag lever och arbetar i Storbritannien, eller de britter som i dag lever och verkar i andra EU-länder, till exempel? Det är inte acceptabelt att dessa människors situation ska förbli oklar med osäkerhet inför framtiden som följd. För dessa måste vi hitta en hållbar lösning även efter Brexit.
Storbritanniens regering har hotat EU med att avreglera sin ekonomi i syfte att locka över företag eller helt enkelt lämna förhandlingarna om man inte får sin vilja igenom. Att använda ett ekonomiskt självskadebeteende som ett argument för att få som man vill är dock en dålig förhandlingstaktik.
Theresa May har dock deklarerat att hon mer är gärna vill se ett starkt och stabilt EU. Detta förbli dock tomma ord om de inte också vägs upp av konkreta handlingar. För inte minst efter maktskiftet i USA blir det ännu viktigare för EU och Storbritannien att gemensamt slå vakt om det som finns kvar av den liberala demokratins principer.
USA:s president Donald Trump har uttryckt entusiasm över tanken att fler länder skulle kunna lämna EU-samarbetet, vilket är helomvändning i den amerikanska Europapolitiken.
Nordirlands status är ett annat orosmolm i Brexit-förhandlingarna. Om vi ska undvika att gamla konflikter blossar upp på nytt, till följd av återupprättade gränser mellan Nordirland och den Irländska republiken, så behöver EU och Storbritannien samarbeta. Att freden ska bevaras på ön kommer att prioriteras av EU. Det skulle vara en stor tragedi om de framsteg som under de senaste åren gjorts i fredsprocessen nu går om intet, och konflikten på nytt blossar upp.
Storbritanniens utträde ur EU kommer utan tvekan att vara en sorglig och utmattande upplevelse. Det kommer att krävas extra kraftansträngningar från båda parter för att vårt framtida förhållande ska kunna bygga på tillit och genuint partnerskap.
Cecilia Wikström
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook