Titta inte på kosläppet – mjölken är för kalven
Debattören: Bilden branschen målar upp går inte hand i hand med verkligheten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-04-24
DEBATT I morgon den 25 april livesänder Arla årets kosläpp på grund av den pågående pandemin. Över din datorskärm eller mobiltelefon kommer du kunna se skuttande kor med spring i benen. Men varför är de så glada?
De flesta korna har inte varit ute sedan förra sommaren. Om man följer minimikraven för betet, tillbringar en svensk mjölkko över 90 procent av sitt liv inomhus. En del kor står uppbundna, vilket innebär att de inte ens kan vända sig om – bara ligga ner och stå upp på samma ställe. Resten går lösa på ett hårt ladugårdsgolv och mjölkas av en robot.
Samtidigt som den svenska mjölkbranschen gör allt för att stärka bilden av glada kor på gröna ängar – bland annat genom kosläpp och reklam – försöker företrädare för branschen bli av med beteskravet för att inte behöva släppa ut korna över huvud taget. Något de redan delvis lyckats med.
Beteskravet har inte tagits bort men nya föreskrifter började gälla 2016 som gör det enklare för mjölkbönder att hålla korna inomhus. Det tidigare kravet på att kor måste hållas utomhus under en sammanhängande period togs bort och så även kravet på journalföring vilket innebär att det numera inte går att kontrollera när och hur mycket korna fått gå ute. Bilden branschen gärna målar upp går inte hand i hand med verkligheten.
Oavsett om mjölkpaketet är märkt med ”ekologisk” eller ej ser djurens liv ut så här: Varje år insemineras kon för att sedan få en kalv som inom ett dygn tas ifrån henne – så att människan kan ta mjölken som egentligen är till för kalven. När korna själva får välja tar de hand om sin kalv i runt tio månader.
Vad händer då med kalvarna efter separationen? Om kalven är en hona – kvigkalv – föds hon upp för att själv insemineras och bli av med sin första kalv när hon är drygt ett år gammal. Om det är en tjurkalv är han värdelös för mjölkindustrin och slaktas inom 18 månader.
När mjölkkon är cirka fem år anses hon inte vara lönsam längre då hon inte producerar lika mycket mjölk. Då skickas även hon till ett slakteri och dödas.
I januari valde Uppdrag granskning på SVT att göra ett program om en mjölkgård i Hälsingland; tittarna blev upprörda över de magra och smutsiga djuren. Gården lyftes fram som ett vanvårdsfall.
Men bara ett par månader senare kunde vi i Djurrättsalliansen visa att hälften av de 27 mjölkbönder som i år ska få Lantbrukarnas riksförbunds guldmedalj – som delas ut av kungen – har brutit mot djurskyddslagstiftningen.
Fem av gårdarna har aldrig haft någon djurskyddskontroll av länsstyrelsen. Det menar vi visar att även de som anses vara de ”bästa” mjölkgårdarna många gånger har svårt att ens uppfylla de låga krav som finns.
Ur djurens perspektiv är mjölkindustrin ingenting annat än hjärtskärande, fel och oetisk. Vi människor har skapat ett system som utnyttjar och dödar tänkande och kännande individer på löpande band. Tyvärr ses det här systemet som något alldeles självklart i dag, men det vill vi ändra på - för djurens skull.
Varför utsätta andra för det här när vi inte måste dricka komjölk för att leva? Och med vilken rätt behandlar vi andra så här? Så länge vi tar mjölken kommer korna, tjurarna och kalvarna få betala priset. Vi har en möjlighet att gå från dagens förkastliga djursyn till en etisk djursyn – det enda som hindrar oss är bara vi själva.
Så, fundera en gång till innan du väljer att titta på livesändningen av ett kosläpp. Klicka i stället in dig på en matvarubutiks hemsida och beställ hem växtmjölk – komjölk är för kalven.
Malin Gustafsson, Djurrättsalliansen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.