Henrik Ehrenberg: Ska eleverna ha lussetåg utan Lucia?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-11-28 | Publicerad 2012-11-26
Skolverkets riktlinjer visar att lagen måste skrivas om
Skolverket konstaterar på DN Debatt (25 november) att skolor absolut kan fira högtider i en kyrkolokal. Bara man lämnar Gud utanför. Sådan är lagen, menar verket.
Striden om skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är lång. Det är dock först på senare år som frågan hettat till, eftersom skolorna börjat ställa frågor till Skolverket om vad som egentligen menas med skollagens skrivningar om icke-konfessionell undervisning. Att verket nu gör en strikt tolkning borde inte leda till någon annan slutsats än att lagen måste skrivas om.
Att elever inte ska behöva avge en trosbekännelse eller be inom ramen för skolans undervisning torde vara en självklarhet för de flesta. Problemet uppstår när Skolverket ska skydda alla barn från religiös påverkan. Det är då man visserligen kan vara i en kyrkolokal, men närvarande präster får inte säga något om den tro som kyrkolokalen representerar och eleverna får inte annat än undantagsvis sjunga exempelvis en julpsalm med religiös innebörd.
När Skolverket gör denna strikta tolkning borde det också innebära en rad konsekvenser;
Eftersom Lucia är ett kristet helgon blir det för skolorna till att ha luciafirande utan Lucia. Eftersom Staffan stalledräng är en religiös figur och tomten i alla fall går att härleda till ytterligare ett kristet helgon, är alternativet som återstår för skolor som vill skydda barnen från religiös påverkan att behålla pepparkaksgubbarna och slänga in ett par poplåtar med allmänt budskap om julklappar och fred på jorden.
Eftersom en rektor rimligen inte i förväg kan kontrollera vad som kommer att sägas vid ett studiebesök i en kyrka, moské eller synagoga, bör det i fortsättningen vara omöjligt för skolorna att besöka sådana platser. Vad händer när eleverna börjar ställa frågor om vad tron innebär i vardagen och vem gubben som hänger på väggen egentligen är? Och är det rimligt att lärarna efter ett sådant besök ska behöva förklara för eleverna att prästen och imamen talar i nattmössan när de beskriver sin tro? (Vilket verkar vara Skolverkets villkor för dylika besök.)
Tolkningen av lagen borde också ge allmänna problem i diverse undervisningssituationer. Hur ser exempelvis Skolverket på att elever sjunger sånger som U2:s ”I still haven’t found what I’m looking for”? Eller råkar få tag i någon av Stevie Wonders låtar med väckelsekristet budskap? Eller envisas med att få sjunga Justin Biebers ”Pray” på skolavslutningen?
Kan man utsätta eleverna för uppgiften att läsa eller se Sagan om ringen? Ett verk som fullkomligt dryper av referenser till Bibelns berättelser och till kristen etik. Dessutom i en politiskt värdekonservativ tappning.
Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.
Eftersom skolorna fortsatt troligen kommer vilja samlas vid diverse högtider kommer traditionerna att fortsätta, men i värsta fall behöva fyllas med ett innehåll som förvandlar de svenska kulturtraditionerna till oigenkännlighet. Religiösa symboler, texter och figurer är ju de facto också bärare av den tro och de värderingar som de representerar. Det går inte att komma ifrån, och när man försöker gör man också våld på någonting oersättligt i vårt kulturarv.
Vill man samlas för att ha allmänt myspys korkar man upp colaflaskor och sätter på kaffepannan. Vår kultur och deras närvaro i skolorna är något annat.
Var det verkligen meningen att skollagen skulle få denna effekt på den offentliga uppfostran av det uppväxande släktet? Jag vägrar tro att riksdagen avsåg att tömma kulturen på innehåll när de ville skydda elever från att behöva uttrycka en specifik trosuppfattning i en undervisningssituation.
Det enda rimliga är att ta död på denna bisarra debatt genom att ändra lagen.
Henrik G Ehrenberg
Vice ordförande Idéinstitutet Civitas
Tidigare kristdemokratisk stabschef