Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Hur roligt får man ha?

Lisa Magnusson blev aldrig en sån där knarkare

Lisa Magnusson.

När jag gick i åttan fick vi besök av en trasig sate som ville prata om vådan av narkotika. Han bar batik och luktade svett. Hans röst var livlös som hos en robot, dialekten låtsat stockholmsk, rörelseschemat hackigt. Han sade ungefär att droger är dåligt & röker man en cigg så är man fast i knarkträsket & hasch är inkörsporten till heroin och ond bråd död. Han darrade betänkligt på handen när han gnisslade fram ordet HASSELA på svarta tavlan, jag minns att vi i klassen utbytte blickar och fnissade.

Efteråt fick vi se De kallas oss mods i aulan, men vi var nog för unga, för fastän åtminstone jag var jävligt brådmogen så gick den där filmen mig över huvudet. Det enda jag kunde tänka på var att han jag var kär i satt några rader bort. Han vände sig om och tittade lite erotiskt på mig när de på vita duken knullade. Åh, högstadieromans!

Jag blev aldrig en sån där knarkare. Men redan när jag var 14 hade jag kunnat peka ut vilka som skulle fastna, och jag hade kunnat göra det med kuslig precision, som en jävla sibylla. Det hade alla kunnat, inklusive lärarna, även om ingen ville låtsas om det förstås. Det vore ju som att säga att alla inte har samma förutsättningar.

Svensk narkotikaupplysning är helt enögd och avskräcker inte en käft. Det vet vet alla som någonsin kommit i kontakt med illegala substanser. Och tänk, jag har själv provat lite och jag kände inget, inget analsex. Jag dog inte. Visst är droger dåliga i längden, sabbar folk, tar över dem. Själar krossas på löpande band. Men vi är många som tycker att tillvaron är en smula småtrist. Så vad skall man göra?

Berusning får en att må bra, eller åtminstone annorlunda, ja. Som sämst blir drogen ett tvång, som näst sämst en flykt. Oftast är den en genväg till glädje, lycka, mod, självinsikt och annat som normalt uppfattas som positivt. Hur roligt får man ha, hur konstig får man vara? Varför kan vi inte prata om knark på ett realistiskt sätt? Och hur kommer det sig att vi inte kan diskutera beroende, missbruk, utan att gå fullständigt bananer?

Jag tackar gudarna för att jag personligen föredrar alkohol.

Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.

Läs hennes blogg här.

Följ ämnen i artikeln