Sverige behöver fler vardagshjältar
SOS Alarm: Vissa stannar för att filma i stället för att hjälpa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-07-21
DEBATT. Vad gör du om någon blir misshandlad? Eller när en person faller ner på gatan och behöver akut hjälp? Ingriper du? Ringer du 112?
Civilkurage, att agera när en annan människa är i nöd, är en oskriven lag som är helt grundläggande för vår trygghet. I ett samhälle som kännetecknas av empati och mod krävs att människor utmanar sin bekvämlighet och ser varandra. Samhällets trygghetsskapande aktörer har en uppgift att gripa in när olyckan är framme. Men utan medmänniskor som larmar, agerar och vittnar skulle vårt jobb bli näst intill omöjligt.
Vi på SOS Alarm kommer dagligen i kontakt med fantastiska, modiga människor som griper in; som hoppar i vattnet för att rädda ett barn som trillat i, som hjälper någon upp från tunnelbanespåret, som släcker bränder innan de hunnit sprida sig. Allt fler anmäler sig till tjänsten SMS-livräddare – och släpper sedan allt för att springa och ge hjärt-lungräddning när de får meddelande om hjärtstopp i sin närhet.
Men sanningen är också att många inte gör något alls. Nödställda berättar efteråt att ingen stannade för att hjälpa, att människor fortsatte förbi som om ingenting hade hänt. Andra stannar för att filma i stället för att hjälpa till. Blåljuspersonal rapporterar om allt fler incidenter när de inte kunnat komma fram till en nödställd för att människor stod i vägen.
Faktum är att de flesta tycker att det står illa till med civilkuraget. Bara fem procent av svenskarna tycker att människor i Sverige generellt sett har stort civilkurage. Det visar en undersökning som Ipsos gjort på uppdrag av SOS Alarm. Tusen svenskar har tillfrågats om sin syn på mod och civilkurage. Resultatet är en smula nedslående.
Delvis handlar det låga resultatet om en misstro mot andra människors vilja att ingripa. På frågan om man själv har ingripit i en nödsituation svarar 27 procent ja.
Varför ingriper inte fler? På ett plan är det en privatmoralisk fråga om vem som är min nästa och vem som bär ansvaret för okänd människa. Den så kallade ”åskådareffekten” visar också att ju fler personer som ser en olycka desto mindre är sannolikheten att någon griper in.
Detta beror på ett omedvetet grupptryck där man avvaktar andras agerande men även uppfattningen om att någon annan kommer att ta ansvar. Ytterligare en faktor till passivitet kan vara rädsla och okunskap. Vår undersökning visar att nästan hälften känner rädsla inför att ingripa vid ett bråk.
Två tredjedelar av de tillfrågade i undersökningen skulle vilja ha mer utbildning i hur man kan hjälpa till vid nödsituationer. Hur gör du när en kollega drabbas av hjärtstopp? Vad ska du göra när någon sätter i halsen, får en allergisk reaktion eller blir biten av en orm? I sådana situationer är kunskap bokstavligt talat skillnaden mellan liv och död.
Sverige skulle må bra av en diskussion om hur vi beter oss mot varandra i nödsituationer. En ökad medvetenhet och kunskap kan bidra till ett ännu mer medmänskligt och tryggt samhälle.
Sommaren är generellt sett en olycksdrabbad tid då fler människor är i rörelse. Bad, värme, båtliv och fritid i skog och mark är härliga aktiviteter som ökar vårt välbefinnande, men det innebär även fler risker. SOS Alarm vill bidra till att öka allmänhetens kunskap om hur man agerar om olyckan är framme.
Vi lanserar därför hemsidan www.sosalarm.se/raddaliv med instruktionsfilmer för livräddning och berättelser om vanliga människors mod och civilkurage.
Sverige behöver fler vardagshjältar som kommer till undsättning när olyckan är framme. En sådan målsättning är fullt möjlig genom en levande värderingsdiskussion och konkret kunskap. Och alla kan bidra, barn som vuxna. Vi ser en livräddare i alla.
Maria Khorsand, vd SOS Alarm
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Så här skriver du en debattartikel