Regeringen bluffar och ökar fisket i Östersjön
Isabella Lövin, MP: Ett ofattbart oansvarigt handlande av Peter Kullgren
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-30
DEBATT. Östersjön är ett hav i kraftig obalans. Ett område stort som Danmark är död botten, torsken har kollapsat, och nu hotas även strömmingen på grund av fiskekvoter som är så höga att forskarna varnar för kollaps.
Samtidigt påstår landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att regeringens insatser i EU:s fiskeförhandlingar är en stor seger.
Han menar att regeringen lyckades pressa ned årets fiskekvoter på sill och strömming i Östersjön rejält; med 31 procent i Bottenhavet och 43 procent i centrala Östersjön. Det låter onekligen som att politiken tagit stora steg åt rätt håll.
Problemet är att detta är vilseledande. Nu kan Miljöpartiet avslöja att fisket i realiteten i stället kan komma att öka genom årets beslut om fiskekvoter.
Varför det? Jo, för att kvoterna förra året var så höga att fiskarna inte lyckades fiska upp dem. Årets fiskekvoter i Bottniska viken (norra Östersjön) är bara 12 procent lägre än vad som faktiskt fiskades upp. Och i södra Östersjön är den faktiska minskningen bara 20 procent om man jämför med fångsterna året innan.
Det ministrarna gjorde under fiskeförhandlingarna var alltså mest att skala bort luft ur kvoterna som gradvis sänkts på grund av att sillbestånden krympt. Vilket sedan presenterades som en seger för hållbart fiske.
Men man har heller inte berättat om den regel som ytterligare kan öka kvoterna: den så kallade “mellanårsflexibiliteten”. Medlemsländerna använder den för att öka kvoten med upp till tio procent, om föregående års kvot inte utnyttjades maximalt. Ökningen genomförs utan formellt beslut, och Sverige har inte avsagt sig rätten att använda den.
I praktiken innebär alltså årets fiskekvot för norra Östersjön inte en minskning av fisket med 31 procent, utan tvärtom en möjlig ökning jämfört med förra årets fångst. Och i södra Östersjön inte på långa vägar en så stor minskning som regeringen låter påskina.
Utöver detta visar en mängd kontroller att felrapporteringarna och fusket inom fisket är gigantiskt och kan uppgå till tusentals procent. Ingen vet därför med säkerhet hur mycket strömming som verkligen finns i Östersjön, och därför ska försiktighetsprincipen gälla; hellre fiska för lite än för mycket.
Regeringens påstående att förhandlingsresultatet för norra Östersjön är en framgång är alltså inget annat än en dimridå; och ett ofattbart oansvarigt handlande.
I stället för att kämpa för Östersjöns hälsa har man kortsiktigt gynnat det storskaliga industritrålfisket som fiskar 95 procent av all strömming.
I stället för att följa gällande lagstiftning som slår fast att fisket måste stoppas ifall det finns en risk som är högre än fem procent att ett bestånd kollapsar (risken för strömmingen är runt svindlande 25 procent) har man skrutit om fejkåtgärder som inte kommer att hjälpa vare sig fisken, havet eller småskaliga fiskare.
I stället för att lyssna till sina egna expertmyndigheter som konstaterat att de tillfälliga fiskestopp som regeringen beslutat om inte kommer att hjälpa strömmingen överhuvudtaget, eftersom inget fiske brukar bedrivas inom dessa områden de tider då fisket förbjudits - så har man låtit påskina att man nu hjälper strömmingsbestånden, något man vet är fel.
Östersjön är för viktig för att säljas ut till enskildas ekonomiska intressen. Nu måste den svenska regeringen och EU:s ministerråd följa gällande lagstiftning.
I höstas föreslog EU-kommissionen därför att aktivera den så kallade nödbromsen, då risken för kollaps är stor. Förslaget välkomnades av forskare och miljöorganisationer, men motarbetades av den svenska regeringen och ministerrådet.
I största hemlighet beslutade EU:s ministerråd att radera samtliga hänvisningar till nödbromsen i beslutsunderlaget från kommissionen och slog fast att nödbromsen måste raderas ur EU:s lagstiftning. När beslutet fattades lade Sverige ned sin röst.
På fredag presenterar Internationella havsforskningsrådet, ICES, sin rådgivning för nästa års fiske i Östersjön, och processen med att sätta nya fiskekvoter sätter därmed igång på allvar.
Nu är det upp till bevis för den svenska regeringen: Är Peter Kullgren beredd att aktivt driva på för att nödbromsen i lagstiftningen – som han själv motarbetat under höstens fiskeförhandlingar – ska vara kvar?
Är Peter Kullgren beredd att aktivt driva på för att återinföra förbudet mot storskalig trålning vars fångster går till djurindustrin, och i närtid kräva ett nödstopp för all industritrålning i Östersjön?
Östersjöns framtid hänger nu på en mycket skör tråd. Politik är att vilja och att agera. Vi ser inget av det hos Peter Kullgren.
Isabella Lövin, toppkandidat för Miljöpartiet i Europaparlamentsvalet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.