Valet i Turkiet långt ifrån demokratiskt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-10 | Publicerad 2015-11-02
Jabar Amin, valobservatör: Oppositionen har tystats av Erdoğan
DEBATT. Parlamentsval i Mellanöstern, i de fall sådana förekommer, brukar tyvärr ofta vara riggade eller förknippade med ett stort demokratiskt underskott. Det gäller även söndagens parlamentsval i Turkiet; ett val inför vilket landets president Recep Tayyip Erdoğan har ingripit mot fri media på ett sällan skådat sätt dagarna, veckorna och månaderna före valet. Allt i syfte att tysta oppositionella röster, och få det valresultat han ville ha.
Ett val kan beskrivas som demokratiskt om det har varit fritt, rättssäkert och demokratiskt under alla dess tre stadier: valrörelsen, valdagen och rösträkningsprocessen. Den sittande regeringen i Turkiet, med Erdoğans parti som regeringsbärande, har inte uppfyllt de principer som ska råda under valrörelsen. Det handlar bland annat om pressfrihet och rättvisa villkor för de inblandade partierna.
I sin handbok för fria val skriver den europeiska samarbetsorganisationen OSSE att “fri media är en grundläggande förutsättning för att beskriva val som demokratiska”. Vidare slår OSSE fast att det under valrörelsen ska råda ett politiskt klimat som är fritt från hot och försvårande omständigheter där alla parter har rimliga förutsättningar att bedriva sin valrörelse.
Inga av dessa fundamentala villkor uppfylldes under den turkiska valrörelsen.
De senaste tre månaderna har Erdoğans regim utsatt media i Turkiet för en sällan skådad press och hårda angrepp. I torsdags publicerade den engelskspråkiga tidningen ”The Guardian” en artikel med budskapet: Turkisk media har aldrig varit så utsatta. Bara ett par dagar innan valet stormade Erdogans polis under kaotiska former två större tv-stationer (Bugun TV och Kanal turk) under förevändningen att det handlade om en undersökning om ekonomiska förhållanden.
Tidigare har Erdoğan i flera månader utsatt andra medier (tv, tidningar, radio, nätbaserade sidor) för en ohygglig repression. Chefer har byts ut, journalister har sparkats från sina jobb, andra har misshandlats, åtalats eller fängslats. Att tvinga alla medier till underkastelse har varit en tydlig regeringspolitik.
All detta syftade till två saker: att inför valet minimera kritiken mot Erdogans politik samt att minimera utrymmet för oppositionen att höras och synas. I alla de medier som presidenten har tagit kontroll över samt andra som han tvingat till tystnad hade oppositionen mycket svårt att komma fram, medan regeringspartiet AKP fick obegränsat utrymme.
Regeringen i Ankara har dessutom under hela valrörelsen ägnat sig åt att strypa det fria ordet genom att bland annat stänga olika opinionsbildares twitter- och facebookskonton samt oppositionella webbsidor.
Att försvåra för och skrämma oppositionen har varit en annan metod för regeringspartiet AKP att vinna valet. Vidare har regeringen varit föga intresserad av att värna säkerheten för de andra partiernas aktiviteter. När det multietniska partiet HDP arrangerade ett av sina första valmöten i Ankara den 10 oktober utsattes det för det största terrorattentatet i Turkiets historia; omkring 100 personer dog och långt fler skadades.
När regeringen inte kunde garantera säkerheten för de kommande valmötena ansåg HDP sig tvingat att ställa in alla sina stora valmöten; detta, för att värna om folks liv och hälsa. Till detta kommer att många aktivister från oppositionen har arresterats och hållits fängslade över valet.
Dessutom har regeringspartiet satt upp många informella hinder för oppositionspartierna. På så sätt skapades en obalans i valrörelsen, till regeringspartiets fördel.
Med alla dessa flagranta brott mot yttrandefriheten, media och oppositionspartierna under tiden innan valdagen kan valet i Turkiet knappats beskrivas som varken legitimt, fritt eller demokratiskt.
Jabar Amin
Riksdagsledamot (MP)
Observeratör valet i Turkiet