Våga söka hjälp om du är beroende av porr
Sexolog: Hårda tonen i debatten gör mer skada än nytta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-09-13
DEBATT. Jag skriver till dig som känner igen dig i berättelsen om att ditt liv inte fungerar och att en av pusselbitarna är att du tittar alldeles för mycket på porr. Att det går åt mycket tid och energi till att söka efter eller titta på porr, medan resten av livet förfaller.
Till dig som vet att det inte skulle hjälpa att bara sluta med porren, för när porren försvinner är ångesten, håglösheten och ensamheten kvar.
Jag är kliniskt verksam psykolog och sexolog, och det här är mitt inlägg i debatten om porrens påverkan på unga män.
I den här debatten låter det ofta som att det inte finns hjälp att få från samhället. Att du är ensam och måste söka dig till no fap-forum på nätet för att kunna få stöd och bli hörd i din jobbiga situation.
Jag vill berätta att det inte helt stämmer. Du kan få hjälp från den offentliga, om du vågar söka det. Med detta inte sagt att forum på nätet enbart är skit. Stöd från personer som varit i samma situation kan vara ovärderlig, men den kan inte ersätta professionell hjälp (på samma sätt som proffs inte kan ge dig vad vänner kan).
En del av oss som jobbar i vården har aldrig hört talas om porrberoende som begrepp. En del, som jag, köper kanske inte riktigt inramningen av porrberoende som att ens belöningssystem blir kidnappad på ett särskilt sätt.
Men det innebär inte att vi inte ser ditt lidande eller din situation. Vi kan hjälpa dig att minska på det som det just nu är för mycket av i livet – exempelvis porren, men kanske även dataspel, slösurfande eller andra ovanor.
Vi kan hjälpa dig att klara av att göra sådant som du just nu gör för lite av – att våga dejta, att ha ett ömsesidigt och kul sexliv, att klara av att söka jobb, städa lägenheten eller göra annat som du just nu inte förmår. Vi kan hjälpa dig att hitta bakomliggande psykisk ohälsa som ångest, depression eller neuropsykiatrisk problematik.
Man behöver inte vara helt överens med behandlaren för att kunna få hjälp. Det är faktiskt vanligt i terapi att klienten och terapeuten inte är 100 procent överens om allt. Men det kan gott räcka med att vara överens till 80 procent för att våga lita på varandra och göra det som båda anser behövs för att vända livet.
Behandlaren behöver inte vara övertygad om att porren är roten till dina problem för att hjälpa dig med allt det andra som inte fungerar i ditt liv.
För att vi ska kunna hjälpa dig behöver du våga söka hjälp. För att vi ska höra måste du berätta. Och tro mig, jag vet att det inte alltid är enkelt.
Det kan ligga mycket skam, oro eller svårigheter med att få tummen ur på tröskeln till att lyfta på luren, logga in i appen eller dyka upp på ungdomsmottagningen.
Men att söka hjälp när man behöver det är en del av att vara vuxen. Det gäller även hjälp från vänner. Det kan kännas väldigt skamset att ta upp att man mår dåligt, men du kommer inte känna dig mindre ensam av att hålla ditt mående hemligt.
Vart vänder man sig? Du som är ung kan kontakta ungdomsmottagningen. Du kan även kontakta vårdcentralen och berätta att du vill träffa någon för att prata om ditt mående.
I dag är det dessutom lättare än någonsin att träffa en psykolog genom en vårdapp – det finns flera alternativ och att träffa någon över telefonen kan för många kännas mindre skrämmande än att ta sig till en mottagning.
Om ditt porrsurfande har börjat bli olagligt eller skrämmande för sig kan du ringa linjen Preventell – och det är helt anonymt. Försök att tydligt beskriva vad som inte fungerar i ditt liv. Om vi inte vet hur det ser ut kan vi inte heller förstå allvaret och hjälpa dig.
Och ett avslutande ord om debatten kring unga mäns porrkonsumtion. Personerna som talar om porrberoende som en epidemi bland unga män sprider också gärna en känsla av att det rör sig om ett allvarligt, farligt och livslångt tillstånd som för alltid påverkar ens nervsystem och erektion.
Det kan låta som att världen inte vill se ens problem om de inte också accepterar hela problembeskrivningen. Jag tror att den tonen kan snarare skada än hjälpa och att bidra till ännu mer skam, ensamhet och ångest bland personer som man säger sig vilja hjälpa.
Tanja Suhinina, legitimerad psykolog och sexolog
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.