Avskaffa semestern – vi tvingas vara lediga
Debattörerna: Låt folk välja mellan ledighet eller högre lön i stället
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-10-04 | Publicerad 2017-10-02
DEBATT. Semester ska inte vara påtvingad av staten.
För den som är anställd är det i dag olagligt att förhandla bort sin lagstadgade ledighet mot andra villkor. Människor med ett hårt arbete får alltså inte byta semesterdagar mot arbetstidsförkortning och småbarnsföräldrar får inte möjlighet att förhandla bort semesterdagar mot mer tid med familjen på vardagarna.
20-åringen som försöker spara pengar för att resa får inte förhandla bort semestern mot högre lön.
Det kan handla om mycket pengar, den påtvingade ledigheten innebär nämligen ett betydande inkomstbortfall för individen, på samma sätt som kortare arbetsdagar skulle göra. Även om många får semesterlön under sin ledighet, så leder alltså semester till inkomstbortfall eftersom kortare arbetstid ger lägre produktion. Lägre produktion leder i sin tur till lägre löner, såvida inte arbetsproduktiviteten ökar drastiskt.
För en person med en inkomst på 30 000 kronor i månaden innebär varje semesterdag drygt 1 000 kronor mindre i plånboken efter skatt, eftersom man då i praktiken endast jobbar 11 månader om året. Fem veckors semester innebär alltså lägre nettoinkomst med ungefär 25 000 kronor per år för en medelinkomsttagare.
Naturligtvis ska det gå att förhandla fram en lång ledighet i stället för en högre inkomst, men det bör också gå att göra det omvända - något som anställda hindras från i dag.
Att semesterlagen endast gäller för vissa är också märkligt.
Den är utformad efter en traditionell anställningsnorm och i takt med att arbetsmarknaden förändras omfattas allt färre av den, som exempelvis företagare och visstidsanställda. De utgör i dag en fjärdedel av arbetskraften, vilket undergräver lagens legitimitet ytterligare.
Dessutom finns stora arbetskollektiv där systemet inte fungerar. Vårdfokus rapporterade i juni 2017 att Vårdförbundets medlemsgrupper sammanlagt har omkring 800 000 innestående semesterdagar, motsvarande 1,3 miljarder kronor. Som lagen ser ut i dag finns risken att dessa dagar brinner inne.
Lagen reglerar inte bara hur länge, utan och också när anställda ska få ta ut sin semester. “Grundregeln” är att fyra veckors semester ska tas ut sammanhängande mellan juni och augusti, under den så kallade “industrisemestern”, en kvarleva från 1900-talets svunna fabrikssamhälle.
Om inget annat avtalas kan anställda kräva denna ledighet, men kan också bli tvingade att ta ut den av sin arbetsgivare. Fortfarande är nära hälften av den svenska arbetskraften ledig i juli.
Villkor på arbetsmarknaden bör alltid förhandlas fram mellan parterna de berör, och inte beslutas av politiker. Detta brukar även, om än mycket godtyckligt, framhållas av vänsterpartierna och fackförbunden – exempelvis i fråga om löner. Varför ska just villkor för ledighet regleras genom lagstiftning?
Såväl anställda som arbetsgivare borde ha möjlighet att förhandla fram villkor som passar den egna arbetssituationen och verksamheten bäst.
Dessvärre regleras semestern inte bara i svensk lagstiftning utan även i EU:s arbetstidsdirektiv och ILO:s semesterkonvention.
Vi anser därför att Sverige, som ett första steg, bör stryka paragraf 12 som föreskriver sammanhängande semester under sommaren, samt anpassa lagstiftningen till EU:s minimum om fyra veckor.
På sikt måste såväl nationell som överstatlig reglering av semestervillkor avskaffas. Önskemål om ledighet är högst individuella och kan variera med ålder, livssituation, kultur och värderingar. Semester är därför ingenting politiker varken i Bryssel eller riksdagen ska besluta om.
Siri Steijer
Dennis Avorin
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.