Cykling – receptet mot psykisk ohälsa
C-politiker: En myt att cykeln inte är ett alternativ även på landsbygden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-08-25
DEBATT. I dag är hälften av alla svenskar överviktiga och siffran ökar snabbt på grund av att svenskarna rör sig allt mindre i vardagen. Övervikten och bristen på rörelse ökar risken att drabbas av cancer och andra sjukdomar.
Enligt ett larm från Cancerfonden nyligen kommer stillasittandet öka antalet dödsfall i cancer med 3 000 personer per år.
I början av 70-talet ledde Sverige ligan av länder med högst livslängd, men har i dag halkat ner på en ganska medioker plats efter länder som Frankrike, Italien och Spanien. Under 2000-talet ökar också livslängden bland svenskar långsammare än i övriga EU.
Särskilt dramatisk blir förändringen i jämförelse med Danmark, ett land som historiskt sett inte förknippats med hälsa och spänstighet. Faktum är att i dag är en större andel av svenskarna överviktiga än andelen bland danskarna.
En annan sak som skiljer Sverige från Danmark är att medan vi svenskar i växande utsträckning väljer att ta bussen eller bilen till jobbet använder en större del av danskarna sina muskelkrafter för att dagligen resa med cykel. Det handlar till viss del om attityder men också om att danskarna har byggt upp en bättre cykelinfrastruktur och aktivt gjort cykelsatsningar.
Det är väl belagt att daglig cykling ger en basmotion med tydliga och positiva hälsoeffekter.
I Köpenhamn cykelpendlar i dag 60 procent av befolkningen mot cirka 7 procent i Stockholmsregionen. Och det handlar inte om att avstånden i Sverige är längre. De allra flesta svenskar har inte en längre väg till jobbet än danskarna och i storstäderna skulle de dessutom oftast komma fram snabbare.
Det viktigaste verktyget som kan ge snabbast resultat mot både fysisk och psykisk ohälsa är att öka rörelsen i vardagen.
I en ny rapport gjord av Cykelfrämjandet och Region Stockholms cykelkansli, visar resultatet att dagens nivåer av cykling beräknas spara 53 liv per år i Stockholms län. Detta är i samhällsekonomiska termer värt 2,2 miljarder kronor. Om Regionen når målet om 20 procent cykelandel skulle i stället 149 liv sparas i länet per år vilket värderas till 6,6 miljarder kronor.
I cykelplanen från 2014 uppskattas kostnaderna för att bygga ut och uppdatera cykelnätet i länet för att möjliggöra en 20 procents cykelandel till 2,3 miljarder kronor. De samhällsekonomiska vinsterna överstiger investeringskostnaderna dramatiskt, även när vi bara tittar på hälsoeffekterna av cyklingen under ett kalenderår.
Cykeln bidrar dessutom till en hälsosammare utemiljö och minskad klimatpåverkan och skulle också minska den kostsamma trängseln på vägarna och i kollektivtrafiken.
Ibland hävdas att cykeln inte är ett alternativ utanför storstäderna vilket är en myt. Långt över hälften av befolkningen i alla Sveriges län bor antingen inom några kilometer från sin arbetsplats eller inom 2 kilometer till tätgående kollektivtrafik.
Det innebär att cykelpendling eller kombinationsresande faktiskt har stor potential i alla Sveriges län och i flertalet kommuner – och inte bara är ett realistiskt alternativ i storstadsregionerna.
Det är därför dags för en stark samhällspakt mellan de organisationer som kämpar för en bättre folkhälsa och de krafter som vill stärka cykelsatsningarna av miljöskäl.
Vi kommer i höst att bjuda ihop cykel-, miljö- och folkhälsoorganisationer för att undersöka förutsättningarna för detta.
Då kan äntligen regeringen pressas att erkänna cykelns potential som fullvärdigt trafikslag, öka den löjligt låga procent av statens trafikpengar till cykel, så att Sverige äntligen kan börja den framgångsresa Danmark gjort mot friskare invånare och bättre miljö.
Gustav Hemming, samhällsplaneringsregionråd med ansvar för cykelfrågorna Region Stockholm (C)
Christine Lorne, ordförande Folkhälsoberedningen Region Stockholm (C)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.