Släng gamla doktriner – nu går vi med i Nato

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-03-02 | Publicerad 2016-02-11

Socialdemokratiska ambassadörer ger upp alliansfriheten i öppet brev till försvarsministern

DEBATT. Du har snabbt och effektivt skaffat Dig ett grundmurat och välförtjänt anseende hos det svenska folket, oavsett partisympatier, som en trygg, säker och klok försvarsminister. Även från borgerliga ledarskribenter har Du fått mycket beröm.

Vi noterar att Du med auktoritet talar om betydelsen av det nordiska försvarssamarbetet, där tre av fem länder är medlemmar i Nato. Likaså pläderar Du regelbundet för nordisk-baltiskt säkerhetssamarbete, där sex av åtta länder är Nato-medlemmar. Du har nyligen också talat om betydelsen av försvarssamarbete med Polen, Norge och Danmark, samtliga Nato-länder. Du talar påfallande ofta om Sveriges säkerhetssamarbete med USA och Du pläderar klokt för Sveriges medlemskap i Nato:s partnerskap, vårt aktiva deltagande i olika internationella Nato-insatser och det nu aktuella värdlandsavtalet.

Men vi noterar att Du samtidigt fortsätter att offentligt argumentera mot svenskt medlemskap i Nato, och till och med motsätter Dig en utredning av frågan.

Det är förvisso sant att den svenska alliansfriheten har haft ett brett folkligt och parlamentariskt stöd, men det byggde på förhållanden som inte längre föreligger. Därför är det föga överraskande att opinionsundersökningar numera visar att en växande andel av folket förordar medlemskap i Nato, liksom hälften av alla riksdagspartier. Ett nej är på väg att bli en minoritetsåsikt.

Och det är inte så konstigt, eftersom vi i dag möter en helt annan säkerhetspolitisk situation med nya utmaningar. Östersjön är inte längre det lågspänningsområde, som vi har vant oss vid sedan det kalla krigets slut. Ryssland har annekterat Krim och stöder aktivt separatister i östra Ukraina. Oblyga hot uttalas mot de tre baltiska länderna, som med rätta känner sig hotade.

Som socialdemokrater och f.d. UD-tjänstemän med mer än fyrtio års erfarenhet av säkerhetspolitik är vi övertygade om att det nu är dags för socialdemokratin att göra det som Ingvar Carlssons regering en gång gjorde i EU-frågan – att kasta föråldrade doktriner och nattståndna självbilder över bord, och förutsättningslöst se till vad Sveriges intresse kräver i den nya situationen.

För den som följt utvecklingen av den svenska säkerhetspolitiken, med ett gradvis närmande till och ett utvidgat samarbete med Nato under många år, vårt EU-medlemskap och vår solidaritetsdoktrin, ter sig ett Nato-medlemskap som ett naturligt steg, och långt ifrån något ”tvärt kast” i säkerhetspolitiken.

Vi hör samman med de västerländska demokratierna, och vi måste i vår säkerhetspolitik nogsamt skilja på demokrati och diktatur. Alla ”kålsuparteorier” måste avvisas, och vi ser ingen anledning att med nostalgi se tillbaka på en tid då Sveriges socialdemokratiske statsminister hyllades i diktaturens Moskva men var persona non grata i Washington. Vi måste också ta avstånd från dem som beskriver självständiga ex-kommunistiska länders fria val av säkerhetspolitisk allians med andra demokratiska stater som en Nato-konspiration för att hota Ryssland. Att medvetet avstå från att göra det som ligger i Sveriges intresse i syfte att undvika irritation i Moskva är att ge Putin en vetorätt över svensk säkerhetspolitik.

Vi ser det som helt naturligt att sträva efter stabilitet och solidaritet i vårt närområde genom att i första hand utveckla säkerhetsgemenskapen i den nordisk-baltiska gruppen. Ett svenskt, och helst samtidigt ett finskt, Nato-medlemskap skulle påtagligt reducera risken för en militär konflikt i vårt närområde och minska Rysslands möjligheter att militärt dominera våra grannländer. Vi skulle också få garantier för att i ett krisläge verkligen få den militära hjälp, som vi säger oss utgå ifrån i solidaritetsdeklarationen.

Det är dags för Sverige att sluta vara fripassagerare och ta steget till ett framtida medlemskap i Nato, gärna – om de så önskar – i samverkan med Finland.

Bo Eriksson

Sven-Olof Petersson

Manne Wängborg

 Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.