Skjut inte budbäraren för internets fasor
I tisdags skrev Johan Axhamn, som är doktorand i civilrätt, en debattartikel i Svenska Dagbladet utifrån en rapport han tagit fram på uppdrag av intresseorganisationen Netopia.
Axhamn tycker att det finns för mycket ”oönskat material” på internet, som förstör och hindrar utveckling. Han tycker också att det är internetleverantörernas ansvar att motverka detta och menar att regler och lagar måste tvinga dem att blockera det för sina användare.
Hans lista med exempel på oönskat material kan nog många gå med på: integritetskränkningar, barnpornografi, terrorism, med mera. Men frågan är varför han kallar det just ”oönskat”. Mycket av det han nämner är saker som inte bara är impopulära utan även olagliga, både i Sverige och i många andra länder, och som redan kan stoppas och tas bort. Det är svårt att inte åtminstone lite grann fundera på om han formulerar sig så med flit, av strategiska skäl.
Om man kan bestämma att det finns saker på internet som är ”oönskade”, som man också ska bekämpa med hårdhandskarna och med så många medel som möjligt, så kan nästan vad som helst sen bli oönskat. Eftersom det är en definition som inte går att avgränsa, som bygger på känslor och värderingar, kan den hela tiden anpassas och omfatta fler saker. Om vi går med på att det är oönskade saker som ska bort, inte saker som är olagliga, så kan det mesta rensas ut beroende på vem som för tillfället har makten och bestämmer vad som ska filtreras.
Paranoia? Visst. Men bara för att man är paranoid behöver det inte betyda att man har fel.
Den andra frågan handlar om det som Axhamn kallar mellanhandsansvaret. Han tycker att det ska vara internetleverantörernas jobb att se till att vi som surfar inte får se allt det här olämpliga som finns därute.
Jomen visst, kanske någon säger, det är ju de som är budbärare. De ska kontrollera vad som rör sig i rören.
Varför är det då inte Comhem som straffas om en tv-kanal sänder ut reklam som riktar sig till barn? Eller brevbäraren som får ta smällen om en tidning ägnar sig åt ärekränkning? Eller Volvo som får böta om någon använder en baklucka för smuggling?
Jo, därför att det är den som producerar och distribuerar något som ska stå till svars, det är den som aktivt utför en olaglig handling som är skyldig. Det kan inte vara upp till den som äger ett fönster att avgöra vad som får ske på vardera sidan av det. Det är den som faktiskt gör något som får ta ansvaret.
Redan i dag vet vi att det är väldigt många sidor som felaktigt flaggas som till exempel barnporr och blockeras. Att då föreställa sig ett nytt hinder redan i sladden blir nästan absurt.
Om en internetleverantör också upplåter plats på sina servrar för en hemsida som sysslar med otillbörligheter, ja, då kan vi snacka. Men så länge de bara tillhandahåller ett fönster, en möjlighet att komma ut på internet, ska det inte vara deras moraliska och lagliga ansvar att kontrollera vad människor kan se och göra där. Och det ska definitivt inte bygga på vad någon tycker är önskat eller bra material.
Det vore fel, och det vore att öppna för obehagliga möjligheter.