Hatet på nätet göder mobbarna i skolan
Fridolin: Även vi politiker har ett ansvar för den hårda tonen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-09-01
DEBATT. För de allra flesta elever har skolstarten varit något man längtat efter. Man har packat väskan, träffar kompisarna igen och låter lärandet ta ny fart.
Men för andra barn innebär skolstarten en klump i magen. Man lämnas utanför, klarar inte att koncentrera sig på lektionen eftersom man är rädd för vad som ska hända på rasten och utsätts för kränkningar och mobbning.
De flesta kurvor i svensk skola pekar åt rätt håll. Eleverna lär sig mer, de flesta känner sig trygga och relationerna med lärare och kompisar värderas högt när elever beskriver varför de gillar skolan, men det spelar ingen roll för den elev som blir utsatt för sådant i skolan ingen ska bli utsatt för på någon arbetsplats.
Att bygga trygga skolmiljöer är hårt och enträget arbete. Det handlar om att vara tillräckligt med vuxna som kan se och bygga upp förtroendefulla relationer med eleverna. Det behöver finnas personal i de miljöer där barnen finns, och alla elever behöver en vuxen som man kan berätta för om man varit med om eller sett något som kräver att vuxenvärlden agerar. Det är också därför investeringarna i skolan är så viktiga. De senaste åren har vi brutit med nedskärningarna, och 20000 fler medarbetare har anställts i skolan.
Alla som jobbar i skolan behöver också verktygen att veta vad man gör när man ser eller ett barn berättar om kränkningar eller mobbning. Därför bygger vi nu upp ett stort fortbildningsprogram med samma utformning som Matematiklyftet, där lärare och rektorer kan dela erfarenheter och kunskap mellan varandra.
Vi investerar i tidiga insatser för att upptäcka och ge stödbehov, lärarna får ökat mandat att ge extra stöd när man ser att en elev behöver det. Att alla kan hänga med på lektionerna ger både arbetsro i klassrummet och tryggare elever. Regeringen har förstärkt elevhälsan och specialpedagogiken med närmare 700 personer, till exempel kuratorer och skolpsykologer.
Ofta är elevhälsan en motor i arbetet för trygga skolmiljöer, och därför är det viktigt att elevhälsan kan arbeta förebyggande.
Unga hbtq-personer och unga med funktionsnedsättning är ofta särskilt utsatta, och vi ger skolor och lärare stöd med kunskaps- och arbetsmaterial. Skolverket och Forum för levande historia utvecklar på regeringens uppdrag verktyg mot och utbildar lärare om rasism. Särskilda insatser görs mot näthat och för att stärka skolors kunskap om den mobbning som pågår på digitala plattformar. Vi skärper lagen för att förebygga och ge upprättelse för den som utsatts för sexism eller sexuella kränkningar.
Samtidigt finns det vittnesmål och indikatorer om att skolmiljön blir tuffare.
Lärare berättar att det inte alltid har sin rot i skolan, utan kan växa ur det barn ser att vuxna gör. Varje tioåring som läst en nyhet på samhällskunskapen eller sökt information till ett skolarbete har sett hatet och hånet som fyller kommentarsfälten. Berättelserna om hur vuxna människor stod och skrek ut ren rasism på Medborgarplatsen förra helgen har redan spridits på många skolgårdar.
Arbetet mot mobbning blir svårare när vuxenvärlden utanför skolan – från anonyma nättroll till tyckare och politiker i debatter – inte klarar att visa vad som är ett juste sätt att prata om svåra frågor, och vad som faktiskt inte är det. Det blir en pedagogisk uppförsbacke när man som lärare ska förklara att den ton och de ord vuxna använder om varandra på Twitter, inte får förekomma på skolgården.
Så att som vuxen säga ifrån mot tonen på nätet, stå upp mot någon som går över gränsen eller för en medmänniska som blir kränkt handlar inte bara om den viktiga insats man gör där och då. Det handlar också om vilken typ av klimat vi vill att våra barn ska möta i skolan; om rätten till kunskap, utveckling och trygghet. Om att alla barn ska få längta till skolan.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.