Fatta att vi skrattar åt era ”hårdare tag”
Joakim, ”maskrosbarn”: Längre straff och fler poliser stoppar inte gängkriminaliteten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-01-30
DEBATT. Hej på er, ni ”vuxna” som nu ojar och bekymrar er över kriminaliteten i landet. Ni som skriver långa inlägg, debattartiklar och ledare om hur hårt måste sättas mot hårt och hur kraftiga tag ska tas för att stoppa gängkriminaliteten.
Ni politiker som, verkligen helt utan originella eller ens egna ideér, hetsar mot människor som redan från början av livet hamnat på botten.
Ni som hotar med fler poliser, hårdare straff och framställer er själva som tuffa och handlingskraftiga.
Förstår ni inte att vi skrattar åt er?
De av oss, vi är tyvärr alltför många och kommer inte bli färre, som vuxit upp med missbruk i hemmet, en eller flera frånvarande föräldrar eller föräldrar med psykisk sjukdom eller trauma är inte ett dugg imponerade, rädda eller ens lite bekymrade över vad ni, polisen eller någon annan ska göra.
Vi vet redan att ”ni” är ute efter oss.
Det har vi lärt oss sen barnsben. Grundreflexen hos de flesta av oss är att ”samhället” motarbetat oss sedan barnsben. Det har att göra med försvarsmekanismer vi utvecklat för att överleva de svåra omständigheter vi uthärdat som barn. Det är vi själva mot precis hela världen.
Så när ni hotar med hårdare tag skrattar vi. Kom igen. Ingen är rädd för Ulf Kristersson eller hans politik. Ingen är rädd för polisen. Ingen är rädd för fängelse. Alla de sakerna är betydligt mer lätthanterliga än det vi redan gått igenom.
Tvärtom är fängelse för många en trygg punkt i tillvaron. Den gemenskap vi inte får någon annanstans.
Det enda ni åstadkommer med era stora, machismobetyngda ord är att bekräfta det vi redan vet.
”Ni” är ute efter oss.
Er totala okunnighet om den verklighet som existerar utanför ert trygga, välbärgade hittepåliv får er att tro att alla är lika rädda för att göra fel och bli bestraffade som ni är.
Det är vi inte. Vi bryr oss inte. Ni betyder ingenting. Era straff betyder ingenting.
Och tro mig, inget någon av er säger kommer att spela någon roll.
Det bästa ni kan hoppas på är att dessa ungdomars hat stärks och de begår såpass grova brott att de hamnar i fängelse. Där kan det kanske finnas en ljusning, med hjälp av terapi, tydliga men vänliga ramar och en känsla av mening.
Men det är en väldigt fattig sak att hoppas på. En ännu fattigare sak att göra politik kring. Det är pinsamt dåligt.
De av oss som har haft turen att lyckas klättra ur den fälla som lagts för oss redan från barnsben förstår att det ni håller på med när ni hetsar, spänner era tramsiga låtsasmuskler och försöker framstå som handlingskraftiga bara kommer få effekten att de som nu är som vi en gång var bara kommer bli mer hatiska, mer utåtagerande och känna än mindre tilltro till samhället.
Jag själv har haft tur. Jag är inte och har aldrig varit kriminell eller särskilt problematisk. Jag hade samma förutsättningar som ”vi” när jag var ett litet barn, jag har samma ilska och känslan av att ha blivit lurad av ”er” finns även hos mig. Jag klarade mig ändå.
Under mina över 15 år inom bevakningsbranschen har jag så många gånger stött på ungdomar som haft det som jag när de var små barn, fast mycket värre.
Jag känner så väl igen hatet och osäkerheten i deras ögon och i deras ord. Jag förstår varför många av dem helt enkelt hatar samhället så mycket att de vill förstöra det.
Det är så man överlever där vissa av oss kommer ifrån.
Några av dessa ungdomar har jag sett från att de varit utåtagerande men snälla och älskvärda barn tills dess att de blivit tungt kriminellt belastade människospillror.
Det är ni som lett dem dit.
Fråga vilken polis, socialarbetare, vakt eller lärare som helst. Era hårdare straff och tuffare tag har inte gett någon som helst synbar effekt de senaste 30 åren. Eller jo, det har det ju. Kriminaliteten har blivit betydligt grövre och inslagen av förnedring har ökat. Bra jobbat!
Det innebär inte att man inte ska hamna i fängelse om man begår brott. Det ska man. Men målet måste ju vara att ingen begår några brott från första början.
Och om målet är att ingen ska begå brott, då kan man inte signalera till människor som tror att världen är ute efter dem att världen faktiskt är ute efter dem. Då kommer vi självklart att slå tillbaka.
Så snälla, ni som hörs, syns och bestämmer. Tänk efter lite för en gångs skull. Ni är inte Rambo. Men många av oss är det, ofrivilligt.
Den kampen kommer ni aldrig att vinna. Så ta den inte.
Ta i stället kampen från en plats där kärlek, omtanke, hopp och meningsfullhet är det vapen ni slåss med. Där är ni helt överlägsna oss. Det kommer inte vara smärtfritt, men i längden kommer ni att vinna.
Joakim Billtén, ”maskrosbarn”, i dag ordningsvakt. Medlem i V.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel