Därför slår hackarna till
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-08
Marcin de Kaminski: Attackerna är ett digitalt upplopp
I skuggan av händelserna kring Wikileaks har flera relaterade hemsidor drabbats av överbelastningsattacker. Ett svenskt exempel är åklagarmyndigheten, vars hemsida gick ner under gårdagskvällen. I dag hände det samma för Borgström & Bodström Advokatbyrå. Båda hemsidorna kan kopplas direkt till fallet Julian Assange, en man som hos många fått personifiera Wikileaks.
Det rapporteras med jämna mellanrum om överbelastningsattacker mot olika hemsidor. Hittills har vi dock inte kunnat se den här typen av samordnade attacker mot en större mängd utvalda mål. För att förstå skeendet kan det vara bra att få en del frågor besvarade, exempelvis ”vad är en överbelastningsattack?”, ”vem ligger bakom de här attackerna?” och ”vad tusan har det att göra med Wikileaks?”.
Överbelastningsattackernas tekniska benämning är DDoS – Distributed Denial of Service – vilket kan vara ett svårförståeligt begrepp. För att få en förståelse av vad det hela handlar om kan en liknelse vara på sin plats.
Internet kan liknas vid ett tunnelbanenät med tunnlar och stationer. Man kan oftast åka hyfsat fritt mellan olika stationer, beroende på vad man ska. Som alla vet är dock tunnelbanedörrar rätt smala. Det går bra om några få kliver av eller på vid en station, då är man ändå säker på att komma dit man vill. Ibland kan det bli trängsel, som när det är rusningstrafik eller om det händer något särskilt vid en viss station. Då bildas det köer, som på internet gör att man upplever att vissa sidor är lite långsamma. Vid överbelastningsattacker av DDoS-typ kan man likna det vid att man medvetet ställer sig i dörrhålet, med resultatet att ingen varken kommer in eller ut. Det är det som nu hänt med åklagarmyndighetens hemsida. En grupp, som kallar sig Operation Payback, har med hjälp av särskild programvara skapat sådan trafik till sidan att hemsidans server helt enkelt inte klarar av att släppa igenom vanlig trafik förbi den arrangerade trängseln. Resultatet blir att den helt blockeras.
Vilka Operation Payback är och hur man kan förstå det som händer kan också hjälpas av liknelser. Men först krävs lite perspektiv. Operation Payback är en otroligt löst sammansatt kampanjgrupp som inte drivs av någon särskild agenda. Arbetet koordineras via öppna, men helt anonyma, chattkanaler. Ingen vet vem någon annan är, och när kampanjen är över försvinner alla åter till sitt. Det enda gemensamma är att man ser det man upplever som nätcensur som direkta angrepp mot internet som fenomen. Tillslag mot fildelningssidor har varit sådant som tidigare provocerat fram den här typen av verksamhet, nu är det Wikileaks som får stå som symbol för det fria nätet.
Attacker som den mot åklagarmyndigheten har inget egentligen syfte. Snarare handlar det om ett ställningstagande, där Operation Payback på det här viset försöker göra ett tydligt statement. Det handlar om att, i köttsliga termer, visa var skåpet ska stå. Man driver inget långsiktigt arbete utan satsar istället på hämnd.
Operation Payback och deras likar har ofta liknats vid en nätet pöbelmobb, som drar från sida till sida och saboterar så mycket som möjligt. Jag menar att den liknelsen är orättvis. Istället skulle jag vilja likna den här typen av händelser vid fenomen vi tidigare sett vid upplopp i socialt nedgångna förorter. Där har man kunnat se hur ungdomar som tidigare inte haft någon direkt koppling på varsitt håll börjat reflektera över upplevda orättvisor, och reagerat med sådan kraft att man till slut på ett sätt som utifrån kan tyckas vara planlöst kollektivt gjort kaos med allt i sin närhet.
Händelserna som sådana kan förstås fördömas, men liksom i förortsliknelsen är Operation Paybacks överbelastningsattacker en konsekvens av ett väldigt konkret skeende. När Wikileaks tvingats från nätet – och dessutom motarbetats av myndigheter, postverk och pengaförmedlare – ser Operation Payback det som sitt kall att slå tillbaka.
Allvaret i det hela ligger förstås i när myndighetsfunktioner, som exempelvis åklagarmyndigheten, attackeras. Som tröst kan förortsupploppsliknelsen komma till pass. Liksom gängen som på sitt sätt protesterar mot sociala orättvisor drar Operation Payback snabbt vidare till nästa mål. Så snart en sida går ner satsar man på nästa, och lämnar den tidigare attackerade servern åt andra att åter bygga upp.
Marcin de Kaminski
Doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet
och verksam i forskningsprojektet Cybernormer