Inför en tillfällig solidaritetsskatt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-10-08
Birger Schlaug: Rimligt att vi med hygglig inkomst bidrar mer till flyktingmottagningen
DEBATT. Något yrvaket börjar det bli en etablerad sanning att en snabb befolkningsökning, som vi nu ser, inte bara innebär praktiska problem utan också akuta kostnader. Vi som vill se en humanistiskt präglad politik ställs inför svåra avväganden. Var tas pengarna ifrån?
Den rödgröna regeringen fortsätta med den borgerliga lösningen: ta pengar från biståndet för att klara mottagningen av flyende människor. Stefan Löfven gör till och med ett nummer av att asylsökande ”inte kostar något”. Pengarna tas ju från biståndet. De som får betala är liksom inte vi, utan de andra.
Biståndsorganisationer är upprörda, Hans Rosling likaså. Vi drar tillbaka mer eller mindre utlovade pengar till de allra fattigaste för att flyktingvågen inte skall påverka statens budget.
Det sker i enlighet med gällande internationella överenskommelser. Så formellt finns inget att klanka på. Men världen är större än formalia.
Att ta en mindre del från biståndet må bara hänt, men nu är det uppe i snart en fjärdedel. Det är inte acceptabelt.
Det är ett trångt budgetläge, meddelas från regeringen. Och det är förstås sant. Men budgeten är något som regeringen själv hanterar. Inte minst genom decemberuppgörelsen. Så trångheten är självvald.
Det finns andra lösningar på det akuta finansieringsproblem vi står inför. För en rödgrön regering skulle det väl vara möjligt att inför väljarna helt enkelt säga: ”Vi står inför en kaotisk situation som vi vill att Sverige skall göra det bästa för att möta på ett så humanistiskt och värdigt sätt som möjligt. Därför avser vi att redan 2016 införa en temporär solidaritetsskatt.”
En sådan skatt bör vara utformad så att alla som har en inkomst större än genomsnittet i Sverige omfattas. Skatten bör vara progressiv, det vill säga ju högre inkomst man har ju större blir skatten per intjänad tusenlapp.
Fördelen med en solidaritetsskatt av den här arten är att de som lever under små omständigheter skall förstå att det inte är de som ekonomiskt kommer att drabbas ekonomiskt av att Sverige har en generös linje när det gäller mottagandet av människor på flykt. Jag tror att det är viktigt att en sådan markering görs. Inte bara i sak, utan också för att markera förståelse för att människor som lever under knappa förhållanden kan känna sig oroliga för att deras situations skall försämras när befolkningen ökar. En oro som till exempel Sverigedemokraterna profiterar på.
Det må vara rimligt att ta delar av biståndet till att akut finansiera mottagandet i Sverige. Men att ta mer än man nu gör blir oacceptabelt. Biståndet används ju till såväl akuthjälp (som till dem som drabbats av översvämningar) som till långsiktiga insatser (som vaccinationer av barn och preventivmedel till kvinnor i länder där detta gör så stor nytta). ”Inte en enda krona tas från någon annan del av statsbudgeten”, för att citera Hans Rosling.
Risken om vi inte hittar andra lösningar är att denna del kommer att öka högst avsevärt. Det är inte acceptabelt. Det borde verkligen en rödgrön regering inse. Som till och med har en engagerad biståndsminister från ett parti som klagade högt när de borgerliga införde principen att de allra fattigaste skall vara budgetregulator.
Att vi som har en hygglig inkomst bidrar lite mer än däremot mer än acceptabelt. Därför är en temporär – och solidariskt utformad skatt – önskvärd. Det borde väl dessutom vara en självklar lösning för en rödgrön regering i en tid av akuta svårigheter?
Birger Schlaug
fristående debattör, fd språkrör (MP)