Skäll inte på Wiberg – hon har ju tyvärr rätt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-12-28 | Publicerad 2013-03-18
Debattören: Sportkvinnors utseende borde inte spela roll, men det gör det
När Pernilla Wiberg säger att kvinnliga alpinåkare tjänar på att profilera sig genom sina utseenden är hon inte ute och snurrar. Faktum är att Wiberg har rätt, det stämmer. Så ser verkligheten ut i idrottsvärlden idag. Tyvärr. Ge mig några rader så kommer ni förstå hur jag menar, inte nödvändigvis hålla med mig – men i alla fall förstå vad jag säger.
Först vill jag presentera mig själv lite snabbt. Jag är en feministiskt sportjournalist med fokus på damidrotter som sällan får värdigt utrymme i de stora medierna. Jag har, mot mitt godkännande, blivit kallad för en ultrafeminist som förstör damidrotten. Jag har, flertalet gånger, blivit kallad för ”militärfeminist” av den enkla anledningen att jag jobbar för en mer jämställd idrottsvärld.
Med det sagt förväntade sig nog många att jag, som flera andra, skulle rasa över Pernilla Wibergs uttalanden i Vinterstudion under söndagen. Men faktum är att jag snarare ställer mig på Wibergs sida, i alla fall till viss del.
Det Wiberg säger stämmer ju. Kvinnliga idrottare hamnar ofta i skymundan av manliga diton. Så är det. Det kan alla se och väldigt få argumentera emot. Det är knappast Wibergs fel eller ansvar att det ser ut så. Idrotten är en oerhört manlig plats där manliga idrottare ofta får högre status och bättre betalt än kvinnliga idrottare. Och precis som i de flesta områden i samhället förväntas kvinnor spela på sitt utseende, lyfta fram ett sminkat ansikte och tajta kläder i en helt annan utsträckning än män.
Kontentan blir alltså att det Wiberg säger stämmer. Felet ligger inte i att hon säger det, utan att det är sant. Det ska inte behöva vara så att kvinnor behöver spela på sitt utseende i sportvärlden (eller någon annan stans i samhället) – men så är det. Och det är illa, det är trist och det är fördjävligt. Det här (idrotts-)patriarkatet förstör. Måtte den dagen komma då vi slipper det, och måtte den dagen komma snart.
Felet Wiberg gör att hon stryker normen medhårs när hon, mer eller mindre, uppmanar idrottskvinnorna att spela med i detta patriarkatiska spel. Hon stryker normen medhårs istället för att protestera mot den. Det kan vi tycka är trist, men det är inte värt att rasa över. För det är, i ärlighetens namn, inte Wiberg vi bör rasa emot. Vi ska rasa mot idrottsstrukturen som säger att män ska vara manliga, tuffa och vinna. De idrottsstrukturer som säger att kvinnor ska vara vackra, gulliga och vinna. Det här vet Pernilla Wiberg givetvis om. För alla kvinnor som någon gång utövat en idrott har också märkt att man som kvinna i den mansdominerade idrottsvärlden alltid står på pallplatsen som nummer två – oavsett om man vunnit eller inte.
Det är det vi ska ifrågasätta och rasa emot, vara förbannade på. Att idrottsvärlden i många avseenden fortfarande är ett patriarkat där kvinnor förväntas vara vackra samtidigt som de förväntas prestera. Att kvinnor ska se kvinnliga och snygga ut.
Människor får gärna vara vackra. Men utseende ska inte spela någon roll i idrotten. För idrotten bygger på prestationer på planen/i backen/i bassängen/i spåren/på löparbanan och så vidare. I dag spelar utseende roll. För att ett ”attraktivt” yttre för kvinnliga atleter är ett måste för att bygga ett framgångsrikt varumärke och i slutändan få högre status och lön. Det om något är galet, sjukt och helt befängt. Det är det, och inte Wibergs något klantiga tendens att stryka normen medhårs istället för att protestera emot den, vi ska rasa emot.
Alva Nilsson
Sportjournalist