Står L pall när SD vill kapa public service?
Lawen Redar: Ingen borde bli förvånad av Björn Söders uttalande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-09-14
DEBATT. ”Public service ska banne mig reformeras i grunden!”, skriver sverigedemokraternas riksdagsledamot Björn Söder på Twitter när SVT:s ”Aktuellt” sändes under gårdagskvällen.
Detta efter att Willy Silberstein, företrädare för Svenska kommittén mot antisemitism, uttryckt oro för SD:s framgång i valet.
Reaktionerna på Söders uttalande tycks vara många, men vid det här laget kan Sverigedemokraternas medie- och kulturpolitik inte förvåna någon.
Frågan är om Liberalerna, som säger sig värna oberoende journalistik och ett starkt public service, klarar att hålla emot.
Valrörelsens minst debatterade politikområde blev medie- och kulturpolitiken. Detta trots att det är partiernas kultursyn som har ritat om den politiska kartan och skapat skiftande partisamarbeten.
En nationell högerkonservativ kulturpolitik framförhandlad av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har hittills aldrig realiserats. Väljarna bör dock vänta sig mer av en kulturell konfliktlinje i svensk politik, framför den klassiskt ekonomiska, när Sverigedemokraterna träder in som högerblockets största samarbetsparti.
Vad vi har framför oss är inte heller en socialkonservativ eller liberal kulturagenda, utan snarare en reaktionär.
I den amerikanska debatten fortgår diskussionen om hur det klassiska konservativa partiet kunde kapas av en reaktionär och förljugen politisk rörelse och ledare. Även om Michael Wolffs skandalomsusade bok ”Fire and Fury” fick en och annan att sätta kaffet i halsen, blev slutet ännu värre.
Den otänkbara stormningen av Kapitolium, 6 januarikommitténs utredningsarbete mot den tidigare presidenten samt FBI:s senaste husrannsakan ligger till grund för den pågående konflikt som nu råder inom Republikanerna.
En efter en tycks de företrädare som stått bakom riksrättsåtalet förlora sin stol i representanthuset – Jamie Herrera Beutler, Tom Rice, Peter Meijer och Liz Chaney.
Notera dock att ingen av dessa företrädare har övergett sina djupt rotade konservativa värderingar, i stället har ett kraftfullt ideologiskt skifte skett inom partiet.
Jag tillhör inte skaran som vill varna för amerikanska politiska händelser i en svensk kontext. Men jag är genuint nyfiken på hur framtidens konservativa och liberala idéströmningar i Sverige ser ut när man kliver in i ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Författaren Matthew McManus skriver i sin bok ”What is post- modern conservatism” om skiftet som skett inom liberalkonservativa partier i den anglosaxiska delen av världen.
Dessa överger nämligen den konservativa universalismen, den socialkonservativa sammanhållningen och den liberala upplysningen.
I stället tillgodogör den sig postmoderna lärdomar och syntetiserar med äldre reaktionära filosofier. Det enda som tycks kvarstå är någon sorts förtrogenhet till den konservativa identiteten.
Resten är en reaktionär retorik baserat på alienation och förbittring, framför fakta och argument.
Retoriken tycks därtill understödjas av den moderna digitaliseringen, algoritmerna på sociala medier och dess kapital. Faran ligger i hur enkelt det har blivit sudda ut den objektiva sanningens fasta kriterier och den fria kulturens förutsättningar.
Och det är precis här frågan om public service kommer in.
Få områden kan mäta sig med den kolossala omställning som mediesektorn har genomgått de senaste 15 åren. Globaliseringen och den internationella konkurrensen innebär i dag att svenska medieaktörers konkurrenter är globala streamingtjänster, sökmotorer, onlineplattformar och medieaktörer med världsomspännande muskler.
Tendensen är större uppköp, som innebär större marknadsandelar och tydligare konsolidering, samt dyrare programproduktioner.
Skyddar man inte de ekonomiska förutsättningarna för tidningsbranschen i Sverige eller svensk public service är det marknadsandelar som äts upp i den globala konkurrensen av globala aktörer.
Att minska anslagen till svensk public service betyder därmed inte att andra svenska medieaktörer gynnas, snarare minskar svenskspråkiga medier som har att bevaka och spegla Sverige.
Moderaternas mediepolitiska motion det senaste året anger att de vill ha en ny budget och beredningsprocess där man inför varje nytt sändningstillstånd ålägger programbolagen att redovisa reducerad anslagsnivå för verksamheten.
Kristdemokraterna tycks dela uppfattningen en kraftig nedskärning av programbolagens budget.
Sverigedemokraterna går så långt att de vill inrätta ett vetenskapsråd som ska kontrollera innehållets saklighet.
Riksdagens kulturutskott kommer denna mandatperiod att fatta beslut om ett nytt sändningstillstånd och medelstilldelning till public service.
Här kommer Liberalerna att ha en nyckelroll att stå pall och upprätthålla insikten om globaliseringens, digitaliseringens och teknikutvecklingens inverkan på mediemarknaden.
Oberoende och saklig information måste tillgodoses, inte minst i en tid av krig i Sveriges närområde och utmaningarna det medför med ökad desinformation och propaganda.
Lawen Redar, tredje vice ordförande riksdagens kulturutskott (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.