Barnkonventionen ska inte vara lag i Sverige
Muf: Lagen försvårar arbetet mot unga kriminella
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-09-21 | Publicerad 2020-09-20
DEBATT. Denna höst har två unga män fritagits från Råby ungdomshem. Männen var dömda för mord och mordförsök, och de är fortfarande på flykt efter den beväpnade fritagningen. Det här är bara en i raden av de allt vanligare fritagningar som sker från Sis (Statens institutionsstyrelse) ungdomshem.
Samtidigt ökar våldtäkter, förnedringsrån och mord där förövarna är unga.
I dag finns det 22 ungdomshem med cirka 700 platser. På dessa hem blandas unga med missbruksproblem, psykosociala svårigheter med även unga som befinner sig i kriminalitet och sådana som har dömts till sluten ungdomsvård.
Våldet inne på boendena ökar kraftigt – inte enbart mellan ungdomarna, även personal utsätts.
Dessutom försvårar barnkonventionen arbetet, ett problem som tilltagit sedan den blev svensk lag den 1 januari 2020. Barnkonventionen ger ungdomar rätt till egna mobiler, surfplattor och datorer när man är inskriven. Detta innebär att kontakten med exempelvis kriminella gäng kan fortsätta utan att någon kan sätta stopp.
Att gängkriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna är ingen nyhet. Barn så unga som 12–13 år lockas in och risken att bli kvar är stor. Detta har lett till många gängkriminella vårdas runt om i landet på ungdomshem, människor som är dömda för grova brott.
I dag kostar en gängkriminell samhället 23 miljoner kronor fördelat på 15 år – pengar som hade kunnat läggas på sjukvård och skola. Att bryta trenden måste vara en prioriterad fråga för Sveriges politiker, särskilt för Moderaterna eftersom Morgan Johansson och regeringen lämnat walkover.
För det första måste säkerheten på ungdomshemmen öka, och avvikelser från boendet ska medföra kännbara påföljder.
Alla som är dömda till sluten ungdomsvård ska fullfölja sin rehabilitering. Det handlar inte enbart om att de enskilda personerna ska rehabiliteras utan även om att skydda samhället från dem. Det som kallas för sluten ungdomsvård är inget mer än vanliga byggnader med några låsta dörrar.
För det andra bör Barnkonventionen upphöra vara lag i Sverige.
Barnkonventionens syfte, att säkerställa barns rättigheter, är i grund och botten bra, men konsekvenserna av att den i Sverige blivit lag är inte hanterbara. Att unga, tungt kriminella, har rätt till dator och telefon, och därmed kan kommunicera med vem som helst utanför, skapar exempelvis möjlighet att planera fritagningar.
I stället för att inrätta en generell konvention som syftar till barns rättigheter borde man rikta insatserna och stärka lagstiftningen om barns negativa rättigheter.
För det tredje bör det inrättas säkerhetsklasser vid ungdomsvård på samma sätt som säkerhetsklasser finns hos Kriminalvården.
Vi behöver inrätta avdelningar, ungdomsfängelser, med hög säkerhet för de unga vuxna som begått grova våldsbrott. Det är orimligt att unga med svåra hemförhållanden eller missbruksproblem blandas med tungt kriminella. Det skapar osäkerhet både internt men också gentemot samhället när rymningar utan vidare kan äga rum.
För det fjärde: Saknas medborgarskap ska man utvisas vid grov brottslighet.
Det är av högsta vikt att migrationspolitiken sätter tydliga gränser för vad som är ett acceptabelt beteende, och sär ska nolltolerans råda från Sveriges sida. Vi måste sluta dalta med grovt kriminella personer, oavsett om personen är 18 eller 45 år. Är man kapabel till mord, förnedringsrån och våldtäkter ska man även kunna ta konsekvenserna.
Sverige ska vara ett tryggt land med ett rättssystem som fungerar. Om trygghet åter ska råda i alla delar av det svenska samhället måste också hela rättsstaten fungera – Sverige har problem och regeringen sitter uppenbarligen inte på lösningarna.
Benjamin Dousa, förbundsordförande Muf
Matilda Ekeblad, distriktsordförande Muf Östergötland
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.