Vi måste prata om sexvåldet i hemmen
Debattörerna: Sommarmånaderna är en pina för utsatta i nära relationer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-24
DEBATT. Sommar och semester med lugn, frid och återhämtning hägrar nu för många. För en del är dock sommaren inte så idyllisk och fridfull som för andra. Sommaren 2016 ökade anmälningarna om sexuellt ofredande och våldtäkt i Sverige.
Särskilt stor uppmärksamhet fick, och får än i dag, de sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter som sker i det offentliga rummet; på festivaler, i parker och i joggingspåren. Den gemensamma nämnaren för övergreppen som sker i offentligheten är att förövaren många gånger är okänd för brottsoffret. Förövaren kan därmed lättare målas upp som “den andre” – någon som inte är som vi, en avvikare.
Tillgången till brottsoffren i det offentliga rummet tycks öka under sommaren. Kanske för att fler tjejer och kvinnor rör sig ute, för att vi vill ta en joggingtur eller gå på festival. För att vi vill leva precis som våra manliga vänner – helt utan rädsla.
Det sexuella våldet som sker i det offentliga rummet skapar en kollektiv oro och är ett stort demokrati- och jämställdhetsproblem. Tjejer och kvinnor måste, precis som alla pojkar och män, få kunna ta del av sina mänskliga rättigheter och ska inte behöva vara rädda för att gå ut en sommarkväll.
Rädslan för att bli utsatt inskränker dock på denna rättighet, på tjejer och kvinnors livsutrymme och livskvalitet. Vi menar dock att rättigheten att vara trygg och fredad även borde gälla i det egna hemmet, i de nära relationerna. Under sommarmånaderna tillbringas en större del av tiden tillsammans med andra i ens närhet, detta ökar i sin tur förövarnas tillgänglighet till sina offer. Det sexuella våldet i sommar sker alltså inte enbart ute i offentligheten av okända förövare, utan även i högsta grad inne i våra bostäder – i sommarstugorna, i husvagnarna och på hotellrummen.
Till skillnad från medierapporteringen av de sexuella övergreppen som sker i det offentliga rummet lyser rapporteringen av det sexuella våldet som sker i hemmen med sin totala frånvaro. Föreställningen om att det sexuella våldet främst handlar om så kallade överfallsvåldtäkter eller sexuella trakasserier av okända gärningsmän är fortfarande utbredd. Detta trots att Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporterar om att det sexuella våldet i det offentliga rummet statistiskt sett är ovanligt. Vid åtta av tio anmälda våldtäkter är förövaren bekant med offret och merparten av de sexuella övergreppen sker, enligt, Brå, inomhus.
Utifrån Brå:s statistik och våra erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor vill vi därmed påminna om att det stora folkhälsoproblemet är det sexuella våldet som vi sällan hör eller pratar om. Det sexuella våldet som sker på den plats där brottsoffret ska kunna känna sig trygg och fredad och där förövaren är den person som hon egentligen ska kunna lita på.
Det sexuella våldet som sker i nära relationer kan definieras som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Vi tänker att det så kallade “tjatsexet”, att ett nej inte respekteras, även ingår i definitionen. Många våldsutsatta kvinnor berättar även att de går med på sexuella handlingar mot sin vilja för att undvika mer och grövre våld från deras partner, eller för att undvika högljudda bråk så att barnen inte vaknar.
Till skillnad från sexuellt våld i det offentliga rummet har förövaren som utövar sexuellt våld mot sin partner en ständig tillgång till brottsoffret. Våldet är därmed ofta upprepat och blir ofta en del av förövarens, brottsoffrets och deras eventuella barns vardag.
Då förövaren är den person man delar sitt liv med, har barn tillsammans med eller är ekonomiskt beroende av, minskar benägenheten att polisanmäla. Då våldet utövas hemma i sovrummet där ingen ser och hör finns det heller sällan vittnen som kan styrka kvinnans berättelse.
Många av de kvinnor som till slut väljer att polisanmäla vittnar om att de möter misstro från samhällets olika aktörer. Normer och föreställningar om hur samlivet i en relation bör se ut, där kvinnor förutsätts vara sexuellt tillgängliga för sin partner, tycks fortfarande råda och påverka rättsväsendet.
Vi menar att det sexuella våldet som utövas mot tjejer och kvinnor i nära relationer – precis som det sexuella våldet som sker i det offentliga rummet – måste uppmärksammas, motarbetas och få ett stopp! Tjejer och kvinnor ska inte behöva bli utsatta för sexuella övergrepp vare sig i det offentliga eller det privata rummet! Vi alla – föräldrar, skolan, politiker med flera – måste därför på allvar motarbeta de normer och värderingar som tycks ligga till grund för detta beteende. Jämställdhetspolitiken måste på allvar in i sovrummen!
Linn Moser Hällen
Eveliina Sinisalo
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.