Tv-spelen lär barn våldta och mörda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-07-07 | Publicerad 2016-07-05
Kriminolog: Så här blir det när våra GTA-spelande småbarn växer upp
DEBATT. Återigen läser vi om och förfasas över det som händer på våra festivaler: flickor och kvinnor som anmält sexuellt relaterade brott de utsatts för: sexuella ofredanden, sexuella övergrepp och våldtäkter i publikhavet inför en artist som just uppträder.
Frågan som jag liksom många andra ställer sig: hur är det ens möjligt att detta sker?
Det som ligger närmast är att relatera till sig själv. Hade det kunnat hända mig? Hände det någon jag kände när jag var ung och själv var på alla konserter? I det trånga publikhavet där jag ibland tappade kontakten med golvet, upplyft av alla omgivande kroppar?
Nu startas grupper av goda krafter; föreningar, stiftelser och ungdomsrörelser som vänder sig mot machokulturer, mot det onda som drabbar oss och som känns nytt för oss.
När jag för runt 15 år sedan började läsa kriminologi på Stockholms universitet sa min mormor: ”Ja, usch så det har blivit i Sverige”. Undra vad hon hade sagt i dag? Är detta nytt, eller har det alltid funnits? Är det först nu som kvinnor anmäler?
I dag är jag sedan 12 år yrkesverksam i ett samarbete mellan polis och socialtjänst där jag i samtal träffar unga brottsutsatta. Bilden av brottsligheten bland ungdomar i Sverige i dag är ganska klar för mig. I alla fall de brott som anmäls. Generellt brukar det sägas att det är runt 30 procent av all brottslighet i det svenska samhället som anmäls till polisen. Anmälningsbenägenheten är olika vad det gäller olika brott och gissningsvis anmäls 25 procent av alla våldtäkter.
Anledningarna till det är många: den som är utsatt vill inte att det ska ha hänt, orkar inte gå vidare, vill glömma – men främst av allt blir hen ganska omgående skuldbelagd. Av sig själv och av omgivningen som genom sina frågor får den drabbade att känna att hen borde ha agerat annorlunda och direkt eller indirekt får skylla sig själv.
Nu läser vi om det som händer på festivalerna, förfasas och startar välmenande grupper och initiativ utifrån de ädlaste ideologer. Men, jag ser annat.
Utöver mitt vanliga arbete träffar jag varje vecka elever i årskurserna 4 och uppåt, samlar deras berättelser och presenterar för personal och på kvällen avslutas mitt arbete med att föreläsa för de föräldrar som prioriterar min föreläsning.
Jag hör lärarnas desperation, kanske främst fritidsledarnas, när de berättar om hur elever redan i förskoleklass leker GTA-inspirerade lekar på rasterna. Lekar där de lärt sig av ett spel med rekommenderad 18-årsgräns i Sverige, ett spel de spelar med antingen sina föräldrar (läs sin pappa), äldre syskon eller hos en kompis.
När skolpersonalen frontar föräldrarna med detta kan de mötas av: ”Mitt barn ansvarar jag för utanför skoltiden”. Jag har mötts av samma när jag träffar föräldrar i föreläsningar: ”Man behöver inte gå in på porrklubben” sa en mamma om hennes son och makens gemensamma spelande. Sonen var tio år.
Så sitter vi här och river oss i skallen och undrar: hur kunde vi hamna här med våldtäkter i ett publikhav framför en efterlängtad konsert med Zara Larsson?
Det kan jag svara på. För det vet även min åttaåriga dotter. En kille i hennes klass lärde henne nämligen hur man har sex i spelet han spelade. Hur man kan gå på strippklubben Cheetah, köpa sex av en prostituerad som man sen kan döda med en yxa.
Jag är helt övertygad om att vi inte har en aning om vad våra barn möts av i dag – det sexuella tilltalet på nätet, i chattar, det ständiga tjatet om nudes (nakenbilder), hur de påverkas av musikvideos. Vi står i detta nu med alla anmälningar.
Var hamnar vi om tio år när våra GTA-spelande småbarn växt upp och fortsätter att leva ut värderingar de samlat på sig från alla timmar, dagar och år med spel som på olika sätt uppmanar till våldshandlingar?
Maria Dufva, kriminolog och föreläsare
Läs svaret från Sverok: Det är inte spelens fel att män våldtar
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.