Ta ert ansvar när era söner tafsar, föräldrar
Debattören: Vi får inte rycka på axlarna och säga att det är ”pojkstreck”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-14
DEBATT. Festivaler borde innebära glada minnen, men förra årets festivalsommar kantades av rapporter om våldtäkter och sexuella övergrepp.
Den här artikeln var tänkt att bli en påminnelse om hur viktigt det är att vi tar till oss av lärdomarna från förra året och på det sättet förebygger hemskheter under sommarens festivaler. Men artikeln hann inte gå i tryck förrän de första våldtäkterna anmälts.
På festivalen Brännbollsyran i Umeå anmäldes hela tre våldtäkter, varav en mitt i publikhavet. Under stadsfestivalen Summerburst i Stockholm anmäldes en våldtäkt som ska ha begåtts i publiken och tre sexuella ofredanden. Det finns inga om och men, inga alternativ eller ursäkter. Detta måste få ett stopp. Gärningsmännen begår ett grovt brott som kränker både offrets kropp och frihet, och otryggheten som skapas i samhället drabbar i första hand unga tjejer.
Det är tyvärr ingen slump att tjejer trakasseras. Det vi ser är ett mönster. Killar tar för sig, kränker och objektifierar tjejer. Och det sker inte bara på konserter och festivaler. Det sker i skolan, det sker på arbetsplatser, det sker på nätet, det sker på fester. Det sker dagligen. Ibland synligt, ibland i det fördolda.
Det är inte tjejerna som ska behöva anpassa sin klädsel för att inte locka unga killars blickar och händer. Det är inte tjejerna som ska undvika vissa platser eller situationer för att slippa trakasserier.
Vi får inte rycka på axlarna och säga lite förlåtande att ”det där är ju bara pojkstreck”. Det är killarna som ska respektera tjejernas integritet – inte tjejerna som ska ta på sig skuld eller anpassa sig.
Det handlar om värderingar och att stå upp för det som är rätt. Därför måste fler reagera och säga ifrån. Föräldrar måste säga ifrån på skarpen. Andra vuxna måste vara tydliga. När vi ser och hör saker som inte är acceptabla har vi ett moraliskt ansvar att säga ifrån. Att sucka när vi läser om problemen duger inte, vi måste hjälpas åt att förebygga och vi måste gemensamt säga ifrån.
Föräldrar har naturligtvis ett särskilt tydligt ansvar. Den här texten riktar sig inte i första hand till alla flickföräldrar som oroar sig över att deras döttrar ska fara illa när de äntligen får gå på den där konserten som de väntat på i månader.
Tjejerna ska inte behöva höra sina föräldrar säga att de inte borde gå eftersom killarna beter sig som de gör. Nej, det är pojkföräldrarna som borde oroa sig över vad deras söner gör och se till så att de inte tar sig friheten att kränka andras frihet.
Men även om det viktigaste handlar om att i vardagen motarbeta unkna värderingar så behövs också politik. Lärare och rektorer måste få tydligare befogenheter att upprätthålla ordning och ro i klassrum och skola. Det är i kaos som trakasserier får plats och syre.
Skolan har även ett ansvar att förmedla tydliga värderingar om jämställdhet. Ungas brott måste tas på allvar och behandlas tidigt och snabbt. Den generella straffrabatten för unga bör minskas eller tas bort för ungdomar.
De som kommer nya till Sverige bör mötas av en skola, föreningar, folkbildare och vettigt folk som berättar om Sveriges unika framgångar på jämställdhetsområdet. Socialtjänsten behöver starkare befogenheter för att bryta en utveckling mot kriminell livsstil.
Det måste vara tydligt krav på de som arrangerar konserter och festivaler att om man inte kan garantera unga tjejers trygghet och integritet, så ska man heller inte få vara arrangör. De som inte skärper sig måste bli av med tillståndet.
Jag vet. Det är inte alla män som tafsar, inte alla killar som trakasserar. Men man kommer inte ifrån att också män som inte tafsar har ett ansvar.
Det ansvaret handlar om att säga ifrån, att inte normalisera och att inte vifta bort. Jag hoppas vi lärt oss något efter förra sommarens debatt. Låt oss visa det genom att denna sommar inte blir som den förra, låt oss vända trenden innan fler festivaldrömmar blir till mardrömmar.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.