Separata pooler gav sexförbrytarna rätt
Debattörerna: Att flytta på offren skickar ut helt fel signal
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-22 | Publicerad 2016-11-12
Nu har det gått ett år sedan kvinnopoolerna gjorde entré på Eriksdalsbadet i Stockholm. Som svar på problem med sexuella övergrepp valde man att könsuppdela bubbelpoolerna, som var en särskilt utsatt plats.
Den rödgrönrosa majoriteten tar fortfarande den skenbart enkla vägen och löser problem med trakasserier i stadens badhus med könssegregation.
När man i dag kommer in i simhallen möts man av två stora skyltar. Den ena bubbelpoolen är enbart för män, och den andra är enbart för kvinnor.
Vilken lösning är det för kvinnorna? Att flytta på offren för att det bedöms omöjligt att få förövarna att sluta är att ge att upp inför problemet. Och vilken signal om hur könen kan umgås skickar det till barn som besöker badet i sällskap av sina föräldrar, att inte kunna bada gemensamt med pappa eller mamma?
Liberalerna vill se mer personal som håller uppsikt, också i ”mörka hörn”, och en ordentlig säkerhetsgenomlysning för att ta reda på vilka åtgärder som behövs för att kunna ta bort kvinnopoolerna. Här finns ett vägval. Klarar Socialdemokraterna att stå upp för de liberala värderingarna om allas rörelsefrihet, eller faller man undan?
Socialdemokraterna har konsekvent röstat ner alla de förslag vi kommit med på området. Efter ett år gör de nu en ”trygghetssatsning” som består i att anställa mer personal.
Pengarna räcker till 12 tjänster. Fördelat på 16 badhus. Det är för lite. De ”etiska riktlinjer” som tagits fram för idrottsanläggningarnas personal saknar dessutom helt svar på hur man ska upprätthålla nolltolerans mot hot, våld och sexuella trakasserier.
Tvärtom luddas ansvaret till, vilket gör att personal som försöker agera riskerar att göra det utan tydlig uppbackning från sina politiker.
Ibland hör vi att kvinnopoolerna skulle vara en fråga om att utöka valfriheten för kvinnan. Det socialdemokratiska idrottsborgarrådet sa för ett tag sedan att man ”nu erbjuder separatistiska pooler” som en konstruktiv lösning på sexuella övergrepp. Som att det vore ett trevligt erbjudande till Stockholms kvinnor. Att säga så är att snubbla på sina egna fötter.
Enkönade miljöer behöver inte nödvändigtvis vara dåliga i sig – men de är alltid dåliga när de tvingas fram för att förhindra brott.
Det här händer inte enbart på Eriksdalsbadet. Det har blivit en trend att huka inför allvarliga samhällsproblem i stället för att agera för att lösa problem. Konsertarrangörer öppnar för att för att ha könsseparerade områden på festivaler. Migrationsverket har infört ”kvinnozoner” på några av sina asylboenden. Även detta som en direkt reaktion på allt från kränkande kommentarer till grova sexuella övergrepp.
Att säga ja till kvinnopooler och kvinnozoner löser inte problemen med trakasserier. Tvärtom befäster det en bild av att om män och kvinnor befinner sig på samma plats så kommer männen förgripa sig på kvinnorna förr eller senare, och att om kvinnan inte självmant flyttar på sig får myndigheter och politiker se till att hon gör det.
Detta gör att andra åtgärder, som ett resolut agerande när någon tar sig friheter med andra, kan prioriteras ned – man har ju ”agerat”.
Vi måste upprätthålla de värderingar som jämställdhetskämpar har arbetat hårt för i de liberala samhällena i västvärlden. Att kvinnor och män, oavsett ursprung eller grupptillhörighet, ska ha lika stor rätt att röra sig i samhället och att leva sina liv som de själva önskar, så länge han eller hon inte inkräktar på en annans frihet.
Med ”kvinnozoner” signalerar vi att kvinnor tyvärr kommer att vara otrygga i blandat umgänge med män. Så minskar kvinnors handlingsutrymme, och världen krymper.
Lotta Edholm, oppositionsborgarråd i Stockholm (L)
Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.