Dyr kollektivtrafik slår mot fattiga hushåll
Forskare: Regeringen kompenserar bilägare – men glömmer dem som åker kollektivt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-26
DEBATT. Kostnader för transporter blivit en het politiskt fråga. Regeringen har annonserat en tusenlapp till alla som äger bil, oavsett drivmedel. De som bor på landsbygden får 500 kronor extra.
Oppositionen har gått ihop med Vänsterpartiet för att kräva en sänkning på både diesel och bensin.
I debatten som följt förslagen har många påpekat det absurda i att våra politiker mitt i en klimatkris inte tar chansen att satsa på cykel- och kollektivtrafik.
Även om Vänsterpartiet nyligen föreslog en halvering av kostnaderna i kollektivtrafiken har dock frågan om vad det egentligen innebär att vara beroende av kollektivtrafik varit frånvarande i debatten.
Enligt SCB har kostnaden ökat med hela 139 procent under 2000-talet, något som även påpekas i DN av Susanne Nyström.
När de höga priserna i kollektivtrafiken diskuteras görs det sällan utifrån att det faktiskt betyder en rejäl kostnad för de hushåll som inte har gott om pengar, men som behöver resa kollektivt för att ta sig till arbete eller skola.
Vi minns alla det moderata landstingsrådet i Stockholm som jämförde höjningen av SL-kortet 2011 med tre chipspåsar: underförstått har alla råd med tunnelbanan.
Det är inte bara människor som bor på landsbygden som har problem med bristande kollektivtrafik. Hushåll i städer kan på grund på grund av prishöjningar ha svårt att tillgodogöra sig det goda utbudet.
I ett forskningsprojekt har vi intervjuat omkring 30 familjer som bor i socialt utsatta områden i Örebro, Linköping och Uppsala. Många lägger stora summor pengar på att köpa busskort.
Flera städer, bland annat Linköping och Örebro, har som integrationsstrategi bestämt att det inte ska finnas högstadieskolor i områden där många invandrare bor.
Barn förväntas helt enkelt ta sig till andra delar av städerna för att ta sig till skolan. När detta inte följs av gratis skolresor blir de vardagliga resorna en kostsam affär.
När vissa i områdena får skolresorna betalda eftersom de bor tillräckligt långt bort (ofta tre kilometer), medan grannen på andra sidan gatan får köpa busskorten själv upplevs det som orättvist.
Särskilt i de familjer där det finns många barn som behöver ta sig till skolan varje dag blir kostnaden hög. Det kan leda till att föräldrarna tvingas välja vilka barn som får busskort. Ungdomarna får ofta köpa busskort för studiebidraget.
Vi har också lärt oss vad det betyder att inte ha ett busskort. Många får gå eller cykla långa sträckor, eller måste planka när det behövs. Fritidsresorna blir mest lidande.
Ungdomar som förut haft gratis sommarbusskort (något som funnits men tagits bort i flera kommuner) berättar att det inneburit att man är hemma hela sommaren. Inga badutflykter.
”Livet blir väldigt litet”, som en tonårskille berättade för oss.
För de familjer som vi intervjuat skulle lägre priser i kollektivtrafiken för alla resenärer samt gratis kollektivtrafik året runt för barn och ungdomar ha väsentlig betydelse för vardagslivet och livskvaliteten.
När kostnaderna för busskort höjs nästa gång undrar vi därför när finansministern kommer skänka pengar till de fattiga hushållen.
För dem som varje krona betyder något. För dem som politiken handlar om liv och död, som Édouard Louis, skrev i sin bok ”Vem dödade min far” från 2019. Han minns en resa till havet med pappan för att fira en extra slant:
”De härskande kan klaga på en vänsterregering, de kan klaga på en högerregering, men en regering vållar dem aldrig några matsmältningsproblem, en regering knäcker aldrig deras ryggar, en regering driver dem aldrig mot havet. Politiken förändrar inte deras liv, eller bara marginellt. Det är också märkligt att just de ägnar sig åt politik trots att politiken knappast har någon inverkan på deras liv. För de härskande är politik ofta en estetisk fråga: ett sätt att tänka, ett sätt att se på världen, att bygga sin identitet. För oss handlar det om liv och död.”
Malin Henriksson, senior forskare Statens väg- och transportforskningsinstitut
Dag Balkmar, docent i genusvetenskap, Örebro universitet
Tanja Joelsson, docent i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.