Därför går vi över till Vänsterpartiet
Tidigare MP-riksdagsledamöter: Rödgröna regeringen saknar idéer för att lösa vår tids kriser
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-10-20
DEBATT. Ska vi klara att minska klimatpåverkan så mycket som krävs enligt världens klimatforskare, rädda vår biologiska mångfald, säkra freden och bygga ett samhälle som inte faller isär i ”särhällen” så krävs en radikal förändring. Vi behöver dela mer rättvist på arbete, tillgångar och makt.
Hundra år efter den politiska demokratins genombrott är det hög tid att börja demokratisera även den ekonomiska sfären, där så många för oss alla avgörande beslut fattas. Människor måste börja betraktas som individer och inte främst som arbetskraft i en produktionsordning eller stereotyper i en könsmaktsordning.
Politiken i Sverige har rört sig långt åt höger sedan vi gick med i det miljöparti som valde Birger Schlaug till språkrör och vars värderingar vi fortfarande står fast vid. Därtill har 40 års nyliberal indoktrinering fått många att tappa hoppet om att det går att påverka genom demokratiska beslut.
Den ”rödgröna” regeringen saknar såväl verktyg som idéer för att lösa vår tids sammanfallande kriser.
Faktum är att endast Vänsterpartiet bjudit motstånd mot sådant som tokprivatiseringar, närmande till Nato och handelsavtal som undergräver demokratin och hotar miljön. Och V har heller inte släppt sina drömmar om en mer solidarisk värld. Därför tror vi att partiet har förutsättningar att utveckla vass och konkret politik för vår tids ödesfrågor.
Klimat- och miljökrisen är kapitalismens kris. Ständig tillväxt är inte möjlig i en ändlig värld. I stället behövs rättvis fördelning inom naturens ramar.
Det framhålls ofta att ”vi” i rika länder ska konsumera mindre för att inte överutnyttja jordens resurser. Och visst måste den totala konsumtionen måste ner, men fattigpensionärer eller timanställda i hemtjänsten tillhör inte samma ”vi” som överbetalda börsmäklare.
Att återinföra skatt efter bärkraft och se till att alla har råd med bostad samt satsa på vår gemensamma välfärd i stället för att göda de välbemedlades avdragsberoende är nödvändiga men inte tillräckliga steg. En ekonomi för de många, i balans med naturen, kräver även mer djupgående förändringar.
Låginkomsttagare och de som bor nära, exempelvis, mineralfyndigheter får inte drabbas oproportionellt hårt av miljöproblem eller kostnaderna för att tackla dem. Miljöpolitiken måste bli rättvis.
Lokala och regionala ekonomier behöver stärkas. Preston i England är ett föredöme. Staden, hårt drabbad av avindustrialisering, har lyft sig genom medvetna satsningar på lokal upphandling, personalägda företag, löner som går att leva på och etablerandet av en egen regional bank.
Den globaliserade ekonomins lättflyktiga kapital har blivit allt svårare att beskatta. Ett sjuttiotal länder har därför satsat på offentligt ägda investeringsfonder, Sovereign Wealth Funds (SWF). Den största i världen är Norges oljefond, som ger en årlig real avkastning på cirka 400 miljarder kronor. Den äger 1,5 procent av världens samtliga börsnoterade aktier och får därmed del av företagens vinster.
Självfallet kan inte SWF:s fortsatt bygga på sådant som utvinning av fossil energi. Att runt 40 procent av kapitalet i dessa fonder inte härrör från naturresursutvinning visar att de kan växa på många andra sätt, och varför inte även genom skatt på stora förmögenheter och finansiella transaktioner.
På villkor att miljön får ett avsevärt starkare skydd än i dag så skulle en SWF också i Sverige kunna ge betydande bidrag till de offentliga finanserna och minska beroendet av skatt på arbete för att finansiera välfärden.
Naturligtvis finns många fler goda exempel. Sverige behöver mer av det som i Tyskland kallas gestaltande politik, inte bara förvaltande. Våga pröva nytt, inte minst sådant som redan fungerar väl i omvärlden.
Allt hänger ihop. Därför måste det röda stärkas i det gröna och det gröna i det röda. De krafter som ärligt vill värna naturen och styra om mot ett samhälle för alla, inte bara för några, måste samlas där de kan göra bäst nytta. Därför går vi över till Vänsterpartiet, som vi tror har potential att bli både bredare och grönare.
Annika Lillemets, f d riksdagsledamot (MP), därefter partiet Vändpunkt
Valter Mutt, f d riksdagsledamot (MP), därefter partiet Vändpunkt
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.