Efter grekiska nej:et, dags för SchulzExit
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-15 | Publicerad 2015-07-06
Det blev OXI i den grekiska folkomröstningen. Nej till trojkans oresonliga bud om hur Grekland ska ta sig ur skuldkrisen. Det ger hopp till alla som vill bryta med den kritiserade och misslyckade åtstramningspolitiken. Allra mest ger det hopp om att demokrati är det värdefullaste verktyg vi har för att skapa gemensamma lösningar och samhällen som håller ihop. Men andra är inte lika glada idag.
Många i EU-eliten lade sig i den grekiska folkomröstningen. Kommissionens ordförande, skatteflyktsingenjören Juncker, var en av dem. Han hotade med att en nejröst betydde att man inte var en del av EU. Värst var dock EU-parlamentets ordförande Martin Schulz. Han sa inte bara att folket måste rösta ja, utan också att när de gjort det borde Tspiras regering avgå, och ersättas med ett teknokratiskt styre som ska implementera den av EU dikterade politiken. Med andra ord gav han sig in i kampanjen med syfte att avsätta den grekiska regeringen.
Det är ett övertramp. Schulz är inte vem som helst. Som EU-parlamentets ordförande har han en oerhörd maktposition med uppgift att upprätthålla respekten för folkviljan. Det är oerhört allvarligt att han tar sig rätten att kräva att en regering ska avgå enbart för att han inte gillar deras politik.
Syriza bär inte skulden för den situation Grekland befinner sig. De ärvde en skuld och en ekonomi i fritt fall som de tidigare regeringarna var delskyldiga till ihop med EU. Syriza valdes just för att de inte var en del av det ineffektiva och korrupta system som upprätthållits av de tidigare regeringspartierna, moderaternas systerparti Ny Demokrati och socialdemokratiska Pasok.
Men en politik där man beskattar vinster och höginkomsttagare, försvarar arbetsrätten, bekämpar skatteflykt och skattesmitare uppskattades inte av EU. Inte heller de konkreta förslagen på hur skuldbördan ska fördelas mer jämlikt, och hur skulden skulle kunna omförhandlas, vilket även IMF rekommenderar, så att både långivare och grekerna får en rimlig chans att ta sig ur krisen.
EU-eliten svarade med kalla handen. Anledningen är inte ekonomiska kalkyler eller rationalitet utan handlar om politik. Man kan helt enkelt inte erkänna att åtstramningspolitiken inte bara misslyckats på ett socialt plan utan också på ett ekonomiskt.
Som svar på detta växer nu vänstern också i Spanien, Irland och andra länder. Grekland har blivit en symbol och ett hot. Något man var tvungen att krossa för att stoppa vänsterns alternativ till den åtstramningspolitik som predikas som religion i EU.
Men mot det alltmer auktoritära ledarskap som EU uppvisade svarade grekerna med det som auktoritära ledare fruktar allra mest – demokrati.
Nu har demokratin segrat, och i och med det grekiska oxi lyser nu hoppet för alla oss som inte tror på auktoritära eliter, för alla oss som vet att framtiden ligger i en ekonomisk politik som fördelar välfärd, och som vill ge Grekland och andra europeiska länder en chans att få fart på sin ekonomi. Förhandlingarna kommer fortsätta. Förhoppningsvis kommer EU visa sig tillräckligt kloka för att inte söka hämnd för sitt misslyckande.
Men det vore klokt att sopa rent lite runt bordet inför de fortsatta förhandlingarna. En socialdemokrati som inte vågar ta ställning mot en misslyckad åtstramningspolitik är sorgligt nog. Att en socialdemokratisk EU-parlamentsordförande är fullständigt respektlös inför folkvilja och demokrati är oacceptabelt. Exit Schulz!
Malin Björk, EU-parlamentariker Vänsterpartiet