Får verkligen alla vara med i laget Sverige?
Debattören: Bara de allra starkaste och driftigaste får en chans att leva ett fullvärdigt liv i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-07-22
DEBATT. Det är slående hur lite plats frågor om funktionsnedsättning får i svensk politik. Enligt en undersökning framtagen av Synskadades Riksförbund har bara 47 procent av Sveriges synskadade ett arbete att gå till.
Inom vilket annat område hade man bara ryckt på axlarna och accepterat så pass nedslående arbetslöshetssiffror? Det här kan jämföras med arbetslösheten hos utrikesfödda i Sverige som är cirka 20 procent.
Sverige har genomfört många oerhört viktiga reformer för att inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället - merkostnadsersättningen, färdtjänst, LSS, med mera. Vi kan dock göra så mycket mer och människor med funktionsnedsättning både kan och vill bidra som alla andra.
I debatter om integration, jämställdhet och socialt utanförskap är arbete ofta en oerhört viktig fråga. I de få fall funktionshinderfrågor diskuteras pratar man sällan eller aldrig om arbete.
Genom att bygga bort fysiska hinder, upphandla produkter och tjänster som är kompatibla med tekniska hjälpmedel och ta fram ännu större incitament för privata sektorn att anställa arbetstagare med funktionsnedsättning öppnar vi för betydligt fler att ta sig in på arbetsmarknaden.
Den offentliga sektorn måste gå i bräschen och visa vägen. Hur många människor med funktionsnedsättning är anställda inom offentliga sektorn som sjukvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, polisen? Självklart finns det arbetsuppgifter överallt som människor med funktionsnedsättning kan göra om de bara hade fått möjligheten.
Att mindre än hälften av de synskadade i Sverige har ett arbete tyder på att det bara är de allra starkaste och driftigaste som får en chans att leva ett fullvärdigt liv i Sverige.
Vad händer med de som är utanför arbetsmarknaden där många kämpar för att ens klara vardagen?
Det politiska etablissemanget bär ett stort ansvar för att så många människor med funktionsnedsättning är så oerhört långt ifrån arbetsmarknaden. Man har stadigt skurit ner på insatser som ledsagning, käppträning, orienteringsträning, träning i hemmiljö, arbetsträning och utbildning. Alla livsviktiga insatser som tillsammans leder till starka, självständiga individer som kan bidra till samhället.
Svensk parasport är ett bra exempel på hur man med enkla, små medel kan stärka individer, bygga nätverk inom utbildning och arbetsliv och på så sätt erbjuda personer med funktionsnedsättning bättre chanser i samhället. Parasporten gör skillnad på riktigt genom att arbeta med individer på ett individuellt plan, både fysiskt och psykiskt. Genom att vara idrottsaktiv får man bättre kondition, koordination, styrka och inte minst självkänsla, vilket i förlängningen leder till att många vågar ta steget till högre studier och arbetsmarknaden.
Parasporten är ett föredöme, men når tyvärr en alltför liten del av vår befolkning. Såväl politiker som intressepolitiska organisationer är välkomna att samarbeta och lära av parasporten om man vill få personer med funktionsnedsättning från passivitet till aktiva samhällsmedborgare med samma skyldigheter och rättigheter som resten av laget Sverige.
Fatmir Seremeti, lagkapten i Svenska Goalball-landslaget
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.