Satsa skattepengarna på lärarna – inte på coacher
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-05-12
Debattörerna: Kommunen hyr in outbildade studiecoacher istället för att ge fler lärare rimlig lön
Upplands Väsby blir den första kommunen i landet att köpa in studiecoacher till sina grundskoleelever. Ett pilotprojekt prövas i två månader till en kostnad av 100 000 kronor och sköts av det privata företaget Upgrades Education med ambition ”att bli Sveriges ledande utbildningsföretag för kompletterande undervisning”.
Fenomenet coachning är ett win-win-koncept som lånats från idrottsvärlden och som på senare år spridit sig över hela samhället med en magisk klang, trots att coach inte är ett legitimerat yrke och att det inte finns några formella utbildningskrav. Coacherna kan således definiera sig själva och sin verksamhet.
Samhällets storsatsning på coacher, bland annat tremiljarders-satsningen på jobbcoacher, har fått en ny bransch av egencertifierade entreprenörer att explodera. Flera coacher hittas i företag som erbjuder lekmannaterapi med uttalat syfte att stärka deltagarnas upplevelse av självförverkligande i fraser som ”paketera dig själv” eller ”du är unik när du är du”. Kanske anas denna terapeutiska ambition när elevernas ”motivation” ska coachas.
Coachernas uppgift brukar inte vara att gå in i själva verksamheten utan i stället att ta fram det ”emotionella kapitalet”. Men Upgrades Education vill intressant nog ta del av skolans arbete och hjälpa eleverna till ”bättre betyg” genom att lära dem studieteknik, motivation och läxläsning – en vardaglig skolverksamhet som nu kallas coachning.
När företaget rekryterade studiecoacher till Upplands Väsby betonade det att ”vi är alltså inte lärare utan studiecoacher – studenter som kan våra ämnen och som kan plugga” och att företaget är ”ungt och roligt”.
Kvalifikationerna för en studiecoach är att vara högskolestuderande med goda betyg från gymnasiet och meriterande är ”någon erfarenhet av läxläsning eller undervisning sedan tidigare men det är inget krav”. Studiecoachens personliga kapital beskrivs som ”självgående och handlingskraftig: Med din erfarenhet är du också lätt att relatera till. Du ser det positiva i livet och strävar framåt”.
I stället för att anställa välutbildade lärare och öka lärartätheten i skolan väljer kommunen således att via ett privat företag hyra in högskolestudenter.
I en intervju med en studiecoach i P1 den 14 april framträder tydligt att skolans problem i dag är knappa resurser till lärares extrainsatser. Studiecoachen säger att ”vi ger den totala fokusen på eleven” – vilket lärare inte har tid till – ”men vi har det”. Enligt coachföretaget fokuserar skolan på undervisningen och studiecoacherna ska ta hand om lärandet: ”läxor, prov och mycket studieteknik!”. Men att skilja på undervisning och lärande och där studieteknik blir en tjänst som säljs som ”kompletterande undervisning” är företagets gränsdragning, inte lärarnas.
Är det inte bra att barnen lär sig mer? Jo, det är därför vi har en skattefinansierad skola och den nya skollagen innebär att behörighetsregler återinförs.
Rimligen ska skattefinansierad läxhjälp och träning i studieteknik lyda under samma krav på kvalitetskontroll som nu gäller för skolan.
Vad folk väljer att lägga sina privata pengar på, till exempel privatundervisning, är var och ens ensak men skattepengar ska inte användas för lösliga coachningsprojekt. Därför: rekrytera duktiga lärare, ge dem tid för förberedelser samt skälig lön, i stället för att med coachning plåsterbelägga symptomen på en misskött verksamhet. Så kan kommunerna bidra till att lyfta skolan!
Anne-Christine Hornborg
Hans Albin Larsson