Därför lämnar vi Vänsterpartiet

22 tidigare medlemmar: Kritiska röster brännmärks och tystas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-06-11

helskärm

DEBATT. Vi är många medlemmar som de senaste åren kämpat mot en partiledning som tagit Vänsterpartiet stora kliv åt höger.

I hopp om en regering med S, MP och C har ledningen medvetet avvikit från partiets viktigaste ideologiska fundament: motståndet mot kapitalism och militarism, antirasistisk politik och internationalism.

Efter en lång kamp mellan socialister och socialdemokrater i partiet, antogs ett nytt partiprogram på den senaste kongressen. Detta dokument går ifrån socialismen, är vagt och trubbigt, och tjänar dem som vill omvandla partiet i grunden.

I stället för att avskaffa orättvisorna mellan borgarklassen och arbetarklassen, nöjer sig partiledningen med en reglerad kapitalism. Vänsterpartiet är därför inte längre ett hot mot den socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbara kapitalismen.

En radikal klimat- och miljöpolitik har förstörts genom sänkt skatt till bensinföretagen och undantagslagar för miljöhotet Cementa.

Insikten att kapitalismen är på väg att göra vår planet obeboelig har bytts till så kallade gröna industrisatsningar som inte kommer nära att lösa klimatkrisen. Diskussioner om biologisk mångfald och massutrotning av arter har nästan upphört.

Partiledningen har också anslutit sig till militaristiska agendor, med massiv upprustning och gigantisk vapenexport till krigets slaktande i Ukraina. Detta står i stark kontrast till partiets tidigare hållning för nedrustning och diplomatiska lösningar.

Motståndet mot DCA-avtalet och Nato-inträdet har varit näst intill obefintligt, och aktivister i dessa frågor har distanserats.

Vänsterpartiet är inte längre ett parti som kämpar tillsammans med rörelserna. Fokus på ministerposter har lett till en passiv anpassning av politiken. Rasismen i samhället står mer eller mindre oemotsagd av partiledningen.

Vi vet att klimaträttvisa, rimliga hyror, jämlikhet i skolan, en human asylpolitik och en inkluderande arbetsmarknad är omöjliga utan ständigt antirasistiskt arbete.

Solidariteten med det palestinska motståndet mot Israels ockupation har tonats ned. Vi har sett höga partiföreträdare som försöker stoppa deltaganden i demonstrationer och engagemang med Palestinarörelsen.

Mitt under ett pågående folkmord har ledningen valt att splittra rörelsen i stället för att stödja det palestinska motståndet. Partiordföranden har ställt in sitt eget första majtal på grund av bandet Kofia samtidigt som hon festat med Israels ambassadör och demonstrerat ihop med folkmordsförsvarare.

Makten i partiet har centraliserats i händerna på en liten klick vänner och interndemokratin har blivit ett skämt.

Kritiska röster brännmärks som illojala och tystas. Tongivande kamrater har petats från vallistor och har upplevt sig motarbetade av ledningen trots brett stöd av partiets medlemmar.

Vänsterpartiet är inte längre ett parti för oss som vill kämpa mot kapitalismens orättvisor.

Vi socialister kommer därför i stället att organisera oss i andra alternativ för att fortsätta kampen. Målet består, ett socialistiskt samhälle där demokrati, jämlikhet och frihet för alla möjliggör samklang med naturen omkring oss.

Upp till kamp!

Alfonso Allende, Malmö
Kerstin Sagström, Linköping
Sofia Mir, Märsta
Alexandra D'Urso, Uppsala
Lisbeth Henricsson, Linköping
Stefan Mariñas Severin, Malmö
Mikela Lundahl Hero, Göteborg
Wondmagegn Ejigu Kebede, Uppsala
Jeannette Escanilla, Uppsala
Irene Molina, Uppsala
Katja Laine, Eslöv
João Figueiredo, Värnamo
Andreas Ask, Huddinge
Britta Brus, Göteborg
Ulla Nilsson, Linköping
Hansalbin Sältenberg, Malmö
Björn Bränngård, Solna
André Bariş Ergin, Flen
Jonas Karlsson, Uppsala
Kent Johansson, Linköping
Per Ström, Västerås
Julia Willén, Göteborg 
Hampus Cronander, Lerum

Samtliga som skriver under är tidigare medlemmar i Vänsterpartiet

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.