Jo, Vänsterpartiet ska släppa fram Löfven
Replik från Sam Carlshamre (V) om regeringsfrågan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-01-15
Efter sju sorger och åtta bedrövelser närmar sig regeringsfrågan så äntligen sitt avgörande. I dagsläget har Vänsterpartiet stor möjlighet att påverka vad utfallet blir. För mig som vänsterpartist är det självklart att vi bör göra allt som står i vår makt för att bekämpa högerpolitiken som ingår i regeringsöverenskommelsen.
Att många av mina partikamrater nu uttryckligen kräver att vi röstar nej är alltså helt begripligt.
Samtidigt måste vi se vad konsekvenserna skulle bli. I sådana fall kommer det i nästa vecka vara Kristerssons tur att gå till omröstning, och C och L då med största säkerhet att släppa fram honom.
För det första är de båda partier i kris, och de är naturligtvis desperata att undvika ett extraval. För det andra Kristersson förstås gladeligen ge dem de marknadshyror och den urholkade arbetsrätt som de drömmer om.
Den skit vi gör oss kvitt när vi fäller Löfven skulle alltså komma tillbaka etter värre.
Det finns de som hoppas på nyval. Jag tror att det är det rent önsketänkande. Varför skulle C och L, med deras opinionssiffror, och löftet om en renodlad högerregering, riskera ett sådant, för sina ”demokratiska” ideal?
Om Vänsterpartiet röstar rött i omröstningen om Löfven sker alltså med största säkerhet två saker.
För det första får vi en regering som kommer att driva samma marknadshyror och samma försämrade arbetsrätt som finns inskrivna i den nuvarande överenskommelsen.
För det andra: Sverigedemokraterna kommer inte bara ytterligare normaliseras, utan dessutom får ett helt konkret och avgörande inflytande över svensk politik.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en principfast anti-rasist som Rossana Dinamarca inte med ett ord nämner detta. Hur ser hon på en situation där vår röst bidrar till att vi får en blåbrun regering beroende av SD? Vi har alltid varit och kommer alltid att förbli ett antirasistiskt och antifascistiskt parti. Därför måste vi självklart väga in vad det innebär att ge SD makt.
Historien visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när borgerligheten släpper in fascister till makten. När det gör det så är naturligtvis ansvaret helt och hållet deras och ingen annans. Men vänsterpartister kan inte heller luta oss tillbaka och gotta oss åt att vi har rätt i sak, och att det är någon annans fel.
Att rösta nej till Löfven skulle säkert kännas bra för stunden, men hur kommer känslan att vara när Kristersson tar makten och Sverigedemokraterna jublar? Vad kommer alla de som drabbas av SD:s rasism att säga om vårt parti då?
Vänsterpartiet kan heller inte acceptera vad som helst. Det var bra och befriande att höra Jonas Sjöstedt markera mot den ”liberala” retorik som jämställer socialism med fascism.
Men frågan återstår hur vi ska agera i omröstningen på fredag. Jag tror inte att det finns något bra svar på den, men givet alternativen är jag trots allt övertygad om att det bästa är att välja den gula knappen, men att samtidigt markera att vi fullständigt förkastar det politiska innehållet i överenskommelsen.
Tryck gul knapp, men klargör i samma ögonblick att vi kommer att bekämpa varje försök att urholka arbetsrätten, att införa marknadshyror och att öka de ekonomiska klyftorna.
Vi vet bättre än någon annan att den politiken försiggår lika mycket utanför som inne i parlamenten. Släpp fram regeringen, eftersom alla alternativ är mångfaldigt värre, men påbörja i samma stund kampen mot högerpolitiken, i samarbete med Hyresgästföreningen, fackförbunden och alla de miljontals människor som vill se ett rättvist, jämlikt Sverige.
Sam Carlshamre, medlem i Vänsterpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.