Varning för blåbrunt korståg mot aborter
Debattören: Vi måste stå upp emot de kvinnofientliga krafterna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-07-18 | Publicerad 2017-09-28
DEBATT. I dag är det internationella dagen för säker och laglig abort. Tillsammans med andra progressiva politiker, aktivister och olika frivilligorganisationer kommer jag att delta i seminarier och debatter och gå med i demonstrationståget utanför EU-kommissionen här i Bryssel. Jag gör det för att aborträtten åter är under attack.
Tanken på att bli gravid mot sin vilja och sedan ändå tvingas föda barnet framstår som tortyr som inte hör 2000-talet till. Ändå ser verkligheten ut så på många håll i världen, även här i Europa. Det blåbruna korståget mot aborträtten ter sig olika i olika länder, men gemensamt är synsättet att kvinnan inte har rätt till sin egen kropp.
För några veckor sedan var jag på ett möte där jag träffade olika personer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) runtom i Europa. Även om mycket av det som sades inte var några nyheter för mig, så ger det mig kalla kårar längs ryggen att höra om det organiserade abortmotståndet i Europa.
På Irland och Malta är abort totalförbjudet. Dock är det i dessa dagar oftast Polen som kommer upp när aborträtten i Europa diskuteras.
Det är inte konstigt, för landets regering för sedan ett drygt år tillbaka, tillsammans med den katolska kyrkan, en aggressiv kampanj för att göra den redan extremt hårda abortlagen ännu hårdare. Just nu behandlas hela tre lagförslag som syftar till att ytterligare inskränka aborträtten och kvinnors reproduktiva rättigheter. När vi i Vänsterpartiet ville skänka pengar till en av landets få organisationer som arbetar för SRHR ville organisationen i fråga inte skylta med sitt namn, av rädsla för att motarbetas eller helt stängas ner av myndigheterna.
I andra länder inskränks kvinnors rätt att utföra abort på ett mer indirekt sätt, men med förödande konsekvenser. Främst handlar det om vårdvägran eller, som abortmotståndarna kallar det, en samvetsklausul som gör att vårdpersonal kan vägra tillhandahålla abortvård. I Italien vägrar numera runt 80 procent av alla gynekologer att utföra abort. Sverige är det enda land i Europa som hittills stått emot kyrkans och högerns krav på att införa abortvårdsvägran genom samvetsklausuler.
Det är här den mäktiga amerikanska anti-abortorganisationen ADF (Alliance Defending Freedom) kommer in i bilden. Den senaste tiden har ADF intensifierat sin lobbyism i Europa genom att öppna kontor i Genève, Bryssel och Wien. För att locka fler anhängare använder de sig av ord som ”frihet”, ”valfrihet”, ”rättigheter” och "diskriminering” men i helt nya sammanhang - nämligen för att referera till det ofödda fostret, eller till vårdpersonalens rätt att vägra utföra viss vård. Aldrig för att tala om kvinnors rättigheter och val.
ADF finansierar vad de betraktar som strategiskt intressanta rättsfall. Tidigare i år kunde Sveriges radio rapportera att det är ADF som finansierar ombuden som företräder den svenska sjuksköterskan Ellinor Grimmark, som vill införa samvetsklausulen i Sverige. Efter att ha fått avslag i alla rättsliga instanser i Sverige driver hon nu sitt fall till högsta instans, Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Även i Sverige försöker därmed de blåbruna abortmotståndarna vinna mark. Både sverigedemokrater och kristdemokrater vill införa möjligheten till abortvårdsvägran, eller en så kallad samvetsklausul.
Den alltmer aggressiva attacken mot aborträttigheter har vi i EU-parlamentet känt av i flera år. Därför har jag, tillsammans med andra progressiva krafter i parlamentet, startat ett nätverk för att försvara dessa rättigheter. Vi bjuder in samarbetsorganisationer och stöttar aborträttsaktivister runtom i Europa.
Det är bara tillsammans vi kan stå upp mot de konservativa, kvinnofientliga krafterna som vill ta ifrån oss våra grundläggande rättigheter.
Och faktum är att vår kamp ger resultat. I Polen stoppades det drakoniska lagförslaget om ett totalförbud mot abort tack vare de tusentals människor som gick ut på gatorna och samlades till en ”black protest”. Och i Irland ökar pressen på att hålla en folkomröstning om att tillåta abort. Det handlar i ett första steg om att ta bort det åttonde tillägget i landets konstitution, där fostrets rättigheter likställs med kvinnans rättigheter. Tack vare enträget arbete av en allt starkare och bredare rörelse ser folkomröstningen ut att kunna hållas före nästa sommar. Vi stöttar denna irländskornas historiska kamp fullt ut.
Även om aborträtten är under attack så lönar det sig också att göra motstånd.
Vänsterpartiet står upp mot abortmotståndarna varje dag i EU-parlamentet och erbjuder en plattform för aborträttsaktivister runtom i Europa. Tillsammans är jag övertygad att vi kommer kunna driva fram nya politiska segrar som säkrar kvinnors rätt till våra egna kroppar.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.