Flyktinghatet gör SD störst i världen
Debattören: Inget annat land har ett så stort parti med nazistiska rötter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-17
DEBATT. Om Sverigedemokraterna kommer till makten vid nästa riksdagsval blir det tredje gången i mänsklighetens historia ett fascistiskt parti åstadkommer detta lagligen i en demokrati.
Mussolini i Italien 1922, Hitler i Tyskland 1933 och SD i Sverige 2022.
En SD-maktövertagande vore därmed en världshistorisk händelse.
Sverige har i dag världens största parti med nazistiskt ursprung. Det borde vara omöjligt eftersom Sverige klassas internationellt som en av världens mest stabila demokratiska stater.
Varför har just den svenska demokratin visat sig sakna självförtroende, ledarskap och förmåga till mobilisering inför den fascistiska utmaningen?
Ingenstans i världen existerar i dag kraftfullt demokratiskt ledarskap, tvärtom är demokratin på global reträtt. Vi lever i en pessimistisk, apokalyptisk och skräckslagen tid vilket alltid gynnar antidemokrati. Rädda människor är lydiga människor.
Men varför är antidemokratin så radikal i just Sverige?
På 1990-talet tågade SD genom Stockholmsnatten med nazistfanan i täten och skrek ”sieg heil”. Idag kan partiet inte längre kallas nazistiskt – det bör i stället benämnas nyfascistiskt.
Men både nazismen och SD är barn av samma svartbruna ideologiska gemenskap. Historikern och Hitler-experten Mikael Nilsson har jämfört SD:s partiprogram med den tyska nazismen och konstaterar att det innehåller ”centrala ideologiska kategorier gemensamt med ”Mein Kampf” och Nürnberglagarna”.
SD:s extrema radikalitet särskiljer partiet från majoriteten av andra rasistiska rörelser i Europa, vilket inte framkommer i den svenska debatten. Fascism är relativt ovanligt bland SD:s utländska systerpartier.
Vanligast i Europa och Norden är högerpopulism, exempelvis norska Fremskrittspartiet och Dansk folkeparti. Dessa partiers rasism är långt ifrån ofarlig, vilket demonstrerades på Utøya 2011. Men högerpopulism saknar fascismens ideologiska djup och syftar inte till samma totala omdaning av samhället.
Högerpopulister utmanövreras relativt enkelt av traditionella högerpartier, vilket skedde senast i Norge.
Andra europeiska rasistpartier är radikaliserad traditionell höger eller auktoritär konservatism. Till exempel det ungerska regeringspartiet Fidesz, som inspirerar SD eftersom Ungern demonstrerat hur snabbt demokrati kan nedmonteras och avskaffas.
Men konservatismen saknar fascismens vilja till revolutionär omdaning av samhället. Fascism däremot ger ”löftet om att vara bokstavligen epokgörande”, skriver fascismforskaren Roger Griffin.
Denna revolutionära tanke återfinns hos SD, som visserligen kallar sig konservativt, men är snarare anti-konservativt. Konservatismen anser förändring vara av ondo – SD vill förändra allt.
Fascismen utnyttjar högern för att likvidera vänstern och liberalismen. Den svenska högern agerar enbart SD:s nyttiga idioter, inför maktövertagandet.
Men hur kunde ett tidigare nazistparti bli störst i Sverige? Svaret återfinns i den nya hårdhänta flyktingpolitiken från 2015.
Omvändningen skedde utan att de demokratiska partierna övervägde konsekvenserna för demokratins överlevnad. Sedan 1930-talet har svenska rasistiska rörelser hävdat att välfärden hotades av ”massinvandringen”. Hatet mot flyktingar sett likadan ut vid varje ny flyktingvåg. SD har ältat detta hat sedan partiet grundandes 1988.
Problemet med den svenska omsvängningen 2015 var att de demokratiska partierna inte reflekterade över att de gav SD rätt, när Sverige stängde gränserna. Det gav skrämmande effekter angående Sveriges syn på den mänskliga rättigheten att söka asyl.
Av världens 71 miljoner flyktingar 2018 sökte cirka 21 000 asyl i Sverige, det vill säga knappa 0,03 procent. Likväl framställer i dag flera partier flyende medmänniskor som ett hot som den svenska staten – till varje pris – måste hindra från att nå våra gränser.
SD erhåller i dag ständigt legitimitet som politiskt alternativ för väljare med rasistiska åsikter, som tidigare undvikit att rösta på SD utifrån partiets stigmatiserade roll i svensk politik.
Denna normalisering av SD är en gåva från flera av Sveriges demokratiska partier. Därav SD:s enorma tillväxt de senaste fem åren.
Eftersom den hårda retoriken mot flyktingar inte inneburit att väljare kommit tillbaka från SD, borde övriga partier förstått problemet – och återgått till human politik.
I stället har hårdheten mot flyktingar och utsatta minoriteter radikaliserats. Rasistiska attacker mot romer (tiggeriförbud) och muslimska svenska medborgare (slöjförbud) ansågs innan 2015 oacceptabla. I dag är sådana utspel normaliserad vardagsmat.
Moderaterna och KD samtalar med SD i förhoppning om att få utgöra gemensamt regeringsunderlag efter valet 2022, trots att en SD-politiker tydligt deklarerat att ”vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna” (2015).
Fascismen är aldrig intresserad av att dela på makten, på längre sikt. Det är ett historiskt faktum. Men ingenting har M och KD lärt av historien.
Ännu mer anmärkningsvärd är den djupa splittringen inom socialdemokratin.
I dag försöker en inflytelserik socialdemokratisk falang locka tillbaka arbetarväljare från SD genom att imitera SD:s politik. Trots att både forskning och internationella erfarenheter visar hopplösheten i projektet.
Under tiden blir SD allt oblygare angående sina planer att avveckla demokratin. När traditionella partier radikaliseras i SD:s riktning kan originalet radikaliseras ännu mer, utan rädsla för konsekvenser.
Därav Sveriges fall mot den fascistiska diktaturen.
Därför har Sverige världens största parti med nazistiska rötter.
Henrik Arnstad, historiker, vetenskapsjournalist och författare till boken ”Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia”.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Så här skriver du en debattartikel