Det viktiga är att patienten gynnas
Hösten 2009 anordnade Socialdemokraterna en särskild jobbkongress. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att ompröva i alla fall delar av den förlegade synen på entreprenörskap och företagande inom viktiga välfärdssektorer. En möjlighet att öppna upp för nya jobb, större valfrihet och bättre kvalitet.
I stället blev det precis tvärtom. Den haltande retoriken drabbades av ett regelrätt benbrott när bilden av jobbpartiet Socialdemokraterna skulle säljas in med hjälp av förslag om utökade möjligheter att stoppa nyetableringar och ett politiskt mandat att bestämma var privata företag rent geografiskt ska få förlägga sin verksamhet.
Sven-Erik Österberg verkar i jobbkongressens anda då han försöker ge sken av att Socialdemokraterna vill stödja den allt viktigare tjänstesektorn genom att förbjuda konkurrens och sätta stopp för diskussionerna om att förbättra EU:s inre marknad.
Att Socialdemokraterna går i otakt med tiden är uppenbart och oavsett om det har sin grund i Vänsterpartiets allt starkare inflytande över den rödgröna politiken eller utgör ett led i det som Ylva Johansson kallat ”en ideologisk motoffensiv” så är det olyckligt.
Det är olyckligt, inte minst då det riskerar att leda till försämrade villkor för de 700 000 personer som jobbar inom hälso- och sjukvården i dag. Alla de som under lång tid i princip varit hänvisade till en enda arbetsgivare, samtidigt som deras möjligheter att förverkliga nya idéer och lösningar i egen verksamhet varit små.
Just möjligheten för entreprenörer och innovatörer att förverkliga sina visioner om hur vården och omsorgen kan organiseras och erbjudas bättre, effektivare och mer patientvänligt är central om vi ska kunna klara välfärden och lägga grunden för nya jobb. Samtidigt är det en förutsättning för möjligheten att erbjuda våra bästa lösningar utanför landets gränser.
Det viktiga för mig är inte om en viss verksamhet drivs av ett landsting, ett privat företag eller i kooperativ form. Det viktiga är att vi utformar spelreglerna så att de gynnar patienten. Då krävs kvalitet, effektivitet, nytänkande och arbetsglädje.
Att vården ska vara gemensamt finansierad och rättvist fördelad råder det bred politisk enighet om i Sverige, liksom att arbetsvillkoren ska vara bra. Den stora skiljelinjen går i stället mellan oss som tror på människans förmåga att skapa och tänka i nya banor – och dem som tagit Lars Ohly i båten och uppenbarligen känner sig tvungna att ro honom i land.
Ewa Björling
Handelsminister (M)