Stoppad från hoppet – för att jag har adhd
Debattören: Jag har fast jobb, körkort och dykarcert men får inte hoppa fallskärm
DEBATT. De allmänna hälsokraven för fallskärmshoppare sägs vara strängare än för andra sporter.
Har du ett svagt hjärta, dålig syn, en axelluxation eller adhd så är du direkt diskvalificerad.
Jo, du läste rätt. Svenska fallskärmsförbundet nekar alla med NPS-diagnoser.
Och anledningen sägs vara omogenhet.
Det var via ett sms från min handledare som jag blev varse om beskedet. Jag hade tidigare samma dag skickat in läkarintyget för fallskärmscertifikatet, när jag plötsligt fick ett sms med bifogad text:
”Den som avser att hoppa fallskärm skall vara fri från sjukdom eller skada som kan utgöra risk. Framför allt syn, rörelseapparat, hjärta/lungor och mental kapacitet/mognad är avgörande för säker hoppning. Detta innebär till exempel att en ej opererad axelluxation är absolut diskvalificerade, liksom diagnoser inom NPS- och AST-grupperna.”
Först trodde jag inte det var sant. Jag ringde förtvivlat upp min handledare och ifrågasatte alltsammans:
”Ni måste ju skämta? Snälla, säg att det här är ett sjukt skämt?”.
”Jag beklagar, men enligt reglerna får du inte hoppa”, svarade han.
Och allt kändes med ens hopplöst. Ordvitsen bjuder jag på.
Tydligen hade den privata läkaren som skrev under mitt läkarintyg begått tjänstefel. För trots min rapportering av den dagliga adhd-medicinen, så hade hen förbisett detta och likväl signerat. För jag ansågs vara fullt frisk, kroppsligt och mentalt, enligt läkarens expertis.
Jag blev ombedd att ta upp diskussionen med chefsinstruktören på Stockholms fallskärmsklubb, vilket jag också gjorde.
”Jag har ju fast jobb, universitetsutbildning, körkort och dykarcertifikat. Varför skulle jag då inte klara av att hoppa fallskärm?”
Chefinstruktören svarade att certifikatet stiftades för länge sedan, innan man visste särskilt mycket om diagnosen. Då ansågs det gälla pojkar som varken kunde sitta stilla eller uppföra sig.
”Vi måste naturligtvis omvärdera protokollet, men jag kan inget göra för tillfället. Jag beklagar.”
De beklagade att jag inte kunde hoppa. Och jag beklagade min hjärna för att den, av allt att döma, inte höll måttet.
Samtidigt som jag bollat med medicindelegering, organisationskommunikation, bilköp och gastuber, så var det bara att inse. Jag och min sketna hjärna höll inte måttet.
”Att ha en neuropsykiatrisk diagnos som adhd innebär inte att det är något fel med dig, utan att du har ett annorlunda sätt att fungera på än det som ofta förväntas i samhället. Diagnosen kan därmed bara delvis beskriva vem du är. Din personlighet är alltid mer komplex än vad som kan förklaras av din funktionsvariation eller funktionsnedsättning”, skriver 1177 på sin hemsida.
Jag fick pengarna tillbaka och ett löfte att få återkomma ifall ärendet kunde omprövas.
”Jag ska prata med Aleris, så kanske vi i framtiden kan ändra certifikatskraven”, avslutade instruktören med.
Samtalet tog slut, och där satt jag, vid köksbordet och kände mig både kränkt och jävligt värdelös. Men inte att förglömma, jag fick i alla fall en gratis bok om fallskärmshoppning som ett plåster på såren. Halleluja, prisad vare min medfödda ”hjärnskada”.
Janina Karlman, undersköterska, just nu litteraturstudent
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.