DÅ: Bränder i soprum NU: Gängskjutningar
Debattören: Orsakerna är desamma men få orkar se sambandet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-09-22
DEBATT. Det fanns en tid där killar i ett utsatt område brände upp soprum och käftade mot polisen. Flera av oss försökte förklara det genom att visa på ojämlikhet, nedskärningar, diskriminering, rasism, skolförfall som orsak.
Sen kom det en tid där killar i enstaka utsatta områden brände serie av bilar. Många av oss försökte förklara det genom att visa på ojämlikhet, nedskärningar, diskriminering, rasism, skolförfall som orsak.
Sen kom det en tid där killar i väldigt många utsatta områden brände bilar, startade upplopp, kastade sten mot polis. Väldigt många av oss försökte förklara det genom att visa på ojämlikhet, nedskärningar, diskriminering, rasism, skolförfall som orsak.
Sen kom det en tid där killar i enstaka utsatta områden sköt ihjäl varandra. Väldigt många av oss försökte förklara det genom att visa på ojämlikhet, nedskärningar, diskriminering, rasism, skolförfall som orsak.
Nu har vi en tid där killar i många utsatta områden skjuter ihjäl varandra och kastar bomber som exploderar i vanliga bostadshus. Inte lika många av oss är kvar för att förklara att det fortsatt handlar om ojämlikhet, nedskärningar, diskriminering, rasism, skolförfall som orsak.
I stället har det blivit väldigt många fler som pratar om hårdare straff, fortsatta privatiseringar, nedskärningar, ombildningar av hyresrätter, fortsatta nedläggningar av skolor och lägre skatt för de rikaste. Åtgärder som lett till att Sverige är det OECD land där ojämlikheten ökat snabbast.
Samma åtgärder som också lett till att vi har fått en utveckling från bränder i soprum till explosioner i bostadshus.
Kvar står folket i de utsatta områden som ska ta ställning till hur långt deras barn ska resa för att gå i skolan, hur de ska lära sina barn att hantera rasism, fattigdom, stigmatisering men nu också skjutningar och öppen drogförsäljning.
Och för de föräldrar som inte har dessa livsavgörande verktyg att ge kan risken bli att deras barn hamnar i kriminalitet och/eller skapar självhat.
I samma veva fortsätter det pumpas ut skattemedel som går till projekt och verksamheter som många gånger handskas av människor som varken bor i utsatta områden eller har erfarenhet av liknande frågor.
Och där råder det oftast en tystnadskultur eftersom förvaltandet av pengarna (överlevnaden) blivit viktigare än att påtala systemets eller de politiska förslagens brister.
En ”golare har inga polare” är ett uttryck hämtat ifrån kriminella kretsar; men det gäller nog tyvärr de flesta sektorer i vårt samhälle i dag.
Därför är det viktigt att vi inte tystas ned ytterligare. Även om det är svårt går det att vända den här utvecklingen om vi organiserar oss och ser till att beslutsfattare lyssnar på boende och forskare och åtgärdar rätt saker.
En politik som får stopp på nedskärningar och skattesänkningar, får upp skolresultaten samt motverkar diskrimineringen och rasismen på ett kraftfullt sätt.
En ”golare” har helt enkelt många polare i människor som vill se ett mer jämlikt och rättvist samhälle.
Ihsan Kellecioglu, fristående debattör som jobbat med barn, ungdoms- och segregationsfrågor de senaste 15 åren
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel