13-åringar knarkar – har vi gett upp nu?

Tullare: Nästa regering måste restaurera svensk narkotikapolitik

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-12-30

helskärm

DEBATT. Att bekämpa narkotika är ett 24/7-jobb. Alla kan inte alltid vara med i matchen, men vi behöver veta vår roll och arbeta långsiktigt för en hållbar narkotikapolitik.

Att vara aktiv narkoman är ett 24/7-jobb.  Enkelt beskrivet går all vaken tid för en aktiv narkoman ut på att ”fixa pengar till nästa fix”. Däremot är det inte något enkelt jobb att fixa dessa pengar; det vet jag som tullare, du som polis, du som beroende, du som förälder till en beroende, brottsoffer, socialarbetare, vårdpersonal, med flera – som har en aning om vad det innebär att stå på ena eller andra sidan av ett drogmissbruk.

Vägen till att fastna i narkotika varierar beroende på sociala faktorer, personlig läggning, vilka man umgås med och så vidare.

Men när poliser i Göteborgs förorter vittnar om att många trettonåringar just nu idag missbrukar tramadol och vi vet att det är en drog som går hand i hand med cannabis, att det är en drog som ger stark abstinens och ångest och andningsproblem, då finns det ingen tid att spilla.

Vi är tämligen överens i Sverige – både riksdagspartier och befolkning; vi vill föra en restriktiv narkotikapolitik. Vi vill hjälpa missbrukare ur missbruk och vill göra det svårt att langa, smuggla, sälja, använda och köpa via nätet, på torget, på behandlingshemmen.

För att så få som möjligt ska hamna i att livet kretsar kring narkotika 24/7 behöver vi i första hand förebygga. Och gripa in så tidigt det går i en ung människas liv som tenderar gå åt fel håll.

Föräldrar och anhöriga ska engageras i ungdomarnas skola och fritid. Det gör förstås majoriteten, men det händer att poliser möter motstånd från föräldrar när de är med och lämnar orosanmälan: ”Har ni bevis?” ”Inte mitt barn inte!” Hur kan vi förmå alla som satt barn till världen – fattiga eller rika – att ta sitt ansvar?

Skolan är en väldigt viktig arena för det förebyggande arbetet. Skolans elevhälsa behöver förstärkas både med resurser och mandat för att säkra skolan som en narkotikafri arbetsplats.

Bäst går det om man inte blundar för att det kan förekomma elever med drogproblem och elever som säljer och förvarar narkotika i skolan. Om skolan har ramar, liksom alla arbetsplatser bör ha, är utsikterna för en drogfri skoltid ljusare.

När nyanlända unga män hamnar ”ur askan i elden” för att de är lätta offer när det gäller att sälja, sprida men också missbruka heroin och andra droger, då har vi bitit oss själva i svansen.

Polisen behöver återigen få arbeta på mer på gatunivå. Och sociala myndigheter och missbruksvården behöver haka i kedjan både före och efter polisen gjort det de förmår.

När marknaden av narkotika inte längre bara syns på marknivå utan även uppe i cyberrymden, då behöver både tull och polis få resurser att komma åt näthandel och smuggling av narkotika i det snabba post- och kurirflödet.

När en person arbetar med sitt missbruk finns det inte tid för experiment. Använd de modeller som visat sig fungera bäst.  Det får vara jobbigt och ta lång tid för det ska ge resultat.

Hur ska en ny regering restaurera svensk narkotikapolitik? Så att vi slipper den uppgivenhetspolitik vi ser i flera länder där man släpper på lag efter lag, legaliserar den lömska drogen marijuana, satsar på skademinimering som ett mål i sig istället för drogfrihet.

En narkotikapolitik för framtiden behöver fokusera på hela kedjan; att förebygga, sätta ramar, ingripa tidigt och vårda väl.

Ta ansvar, kräv ansvar och se till att samverka där det behövs så att kedjan håller. Tjugofyra-sju!

Jessica Vikberg, Förbundsordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Tullare

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.